Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 SJUTTONDE KAPITLET
»Nej, vet du, min vän», sade krämaren, »jag säger nej, all-
deles bestämt. Jag är rädd för intriger. Jag har sett Ba-
stiljen på nära håll, jag! Brrr! Den är ohygglig, den där
Bastiljen, bara jag tänker på den, går det rysning över mig.
Man hotade mig med tortyr. Vet du vad tortyr vill säga?
Träkilar, som man bänder ut benen med, tills knotorna kros-
sas. Nej, jag far bestämt inte. Men för tusan, varför far
du inte själv? Ty sannerligen tror jag inte, att jag hittills
misstagit mig på din person —— jag tror, att du är en karl,
och det en av de allra värsta ändå!»
»Och du, du är en kvinna, en eländig kvinna, dum och för-
fäad. Jaså, du är rädd? Nåväl, om du inte genast reser, så
låter jag arrestera dig på drottningens befallning, och jag
låter sätta in dig på den där Bastiljen, som du är så rädd
för.»
Bonacieux började tänka efter på fullt allvar; han vägde
noga i sin hjärna kardinalens vrede mot drottningens och
fann, att kardinalens hade en ofantlig övervikt.
»Nå, låt arrestera mig på drottningens befallning», sade
han, »men då är det jag som vänder mig till hans eminens
och ber honom sätta Bonacieux på fri fot.»
Fru Bonacieux insåg nu äntligen, att hon hade gått för
långt, och hon blev förskräckt över sin oförsiktighet. Hon
betraktade ett ögonblick med bävan detta dumma ansikte
med sin okuvliga envishet liksom hos dårarna, när de hysa
fruktan.
»Nåja, må så vara», sade hon, »det kan ju hända, att du
har rätt —— ni män förstå er bättre på politiken än vi kvinnor,
och i synnerhet du, min vän, som har haft tillfälle att tala
med kardinalen. Men i alla fall är det bra ledsamt», till-
lade hon, »att min man, på vars tillgivenhet jag trodde mig
kunna räkna, behandlar mig så där ovänligt och inte vill
göra mig till viljes i fråga om ett infall.»
»Det är därför att dina infall kunna gå för långt», svarade
Bonacieux triumferande, »och jag misstror dem.»
»Nåja, det får väl vara då», sade den unga kvinnan suc-
kande» nu tala vi inte längre om saken.»
»Om du åtminstone ville säga mig vad jag skulle göra i
London», återtog Bonacieux, som nu något sent erinrade sig,
att Rochefort uppmanat honom att söka utforska sin hustrus
hemligheter.
»Det är onödigt, att du får veta det», sade fru Bona-
cieux, som nu återhölls av en instinktiv misstro; »det var
bara fråga om en småsak, sådana som fruntimren tycka om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
