Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESAN 203
20.
RESAN
Klockan två på morgonen redo våra fyra äventyrare ut
från Paris genom Saint-Denisstadsporten. Så länge
det var mörkt förblevo de tysta; mot sin vilja rönte de in-
tryck av mörkret och sågo bakhåll överallt.
Vid dagens första strålar löstes deras tungor och munter-
heten återvände med solen; det var som dagen före en
strid, hjärtat klappade, ögonen logo, man kände att livet,
som man kanske snart skulle förlora, ändå i grund och bot-
ten var en skön sak.
Anblicken av karavanen var för övrigt så fruktansvärd
som möjligt; musketörernas svarta hästar, deras krigiska
hållning, den vana att gå i skvadron, som kommer dessa
soldatens nobla kamrater att marschera regelbundet, skulle
ha förrått även det strängaste inkognito.
Betjänterna följde efter, beväpnade till tänderna.
Allt gick bra till Chantilly, dit man kom fram vid åtta-
tiden på morgonen. Man måste ha frukost. Man steg av
utanför ett värdshus, som rekommenderades av en skylt
föreställande den helige Martin, som gav hälften av sin
kappa åt en fattig. Betjänterna tillsades att icke sadla av
och att hålla sig färdiga att genast fortsätta resan.
Man gick in i den allmänna värdshussalen och satte sig
tillbords.
En adelsman, som nyss anlänt på vägen från Dammartin,
satt vid samma bord och frukosterade. Han började tala
om väder och vind, de resande svarade, han drack dem till,
de visade honom samma artighet tillbaka.
Men just som Mousqueton kom och anmälde, att hästarna
voro färdiga, och man ämnade stiga upp från bordet, före-
slog främlingen Porthos, att de skulle tömma ett glas för
kardinalen, och Portbhos svarade, att han ingenting hade
emot den saken, såvida främlingen i sin tur ville göra ho-
nom sällskap och dricka konungens skål. Främlingen skrek
då, att han inte kände någon annan kung än hans eminens.
Porthos kallade honom fyllbult och främlingen drog värjan.
»Du har gjort en dumhet», sade Athos, »men nu är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
