Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESAN 207
i närheten. Vid porten stodo tre fullt sadlade hästar, friska
och utvilade. Det var just vad de behövde. Planchet frå-
gade, var ägarna funnos, och fick till svar, att ryttarna hade
tillbragt natten i värdshuset och nu voro inne hos värden
och betalade sina räkningar.
Även Athos gick in för att betala, medan dd’Artagnan och
Planchet stannade vid porten till gatan, Värden var inne
i ett avsides liggande rum på nedra botten; man bad Athos
stiga in till honom.
Athos gick in utan att misstänka något och tog upp två
pistoler för att betala; värden var ensam och satt vid sitt
skrivbord, vars ena låda var halvt utdragen. Han tog pen-
garna av Athos, vände dem om och om igen i sina händer,
tills han plötsligt började skrika, att de voro falska och att
han skulle låta arrestera honom och hans kamrat som falsk-
myntare.
»Slyngel», sade Athos och gick rätt på honom, »jag skall
skära öronen av dig!» ?
I samma ögonblick kommo fyra beväpnade karlar in-
rusande genom sidodörrarna och kastade sig över Athos.
»Jag är fast! ropade Athos med hela styrkan av sina
lungor. »Bort härifrån, d’Artagnan! Fort! Fort!s Och
han lossade två pistolskott.
D’Artagnan och Planchet läto icke säga sig detta två gån-
ger, de lösgjorde ett par av hästarna, som väntade vid porten,
hoppade upp på dem, höggo sporrarna i dem och satte av
i fyrsprång.
»Vet du hur det gick med Athos?» frågade d’Artagnan
Planchet, under det de sprängde framå..
»Ack, herre», sade Planchet, »två såg jag falla för hans
båda skott och jag tyckte mig se genom glasrutan på dör-
ren, att han fäktade med de andra.»
»Tappre Athos!» halvviskade d’Artagnan. »Och att nöd-
gas överge honom! Nåja, detsamma kanske väntar oss
själva några steg härifrån. Framåt, Planchet, framåt! Du
är en bra pojke.»
Jag sa’ er ju, herre», svarade Planchet, »att picarderna
lär man inte känna i första taget; dessutom är jag här hem-
ma i mitt land, och det piggar upp mig.»
Och sporrande hästarna ännu mera kommo de fram till
Saint-Omer i ett sträck. Där läto de hästarna pusta, medan
de höllo tyglarna över armen av fruktan för någon olycka,
och åto en bit själva på stående fot ute på gatan, varpå de
skyndade vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
