Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 TJUGONDE KAPITLET
»I så fall låt oss segla», sade skepparen.
»Ja, låt oss segla», upprepade d’Artagnan.
Och han hoppade med Planchet ned i jollen ; fem minuter
därefter voro de ombord.
Det var hög tid; man hade icke hunnit en halv mil ut
på sjön, då d’Artagnan såg en blixt och hörde en knall.
Det var kanonskottet som tillkännagav hamnens stäng-
ning.
Nu var det tid för d’Artagnan att tänka på sin blessyr;
men lyckligtvis var det så, som han tänkt sig, den var icke
vidare farlig. Värjspetsen hade träffat ett revben och gli-
dit längs benet, dessutom hade skjortan genast fastnat vid
såret och det hade knappt blött några droppar.
D’Artagnan var alldeles förbi av trötthet; man lade en
madrass åt honom på däck, han kastade sig på den och som-
nade genast.
Följande morgon i daggryningen hade man ännu en
och en halv eller två mil kvar till engelska kusten;
vinden hade varit skral hela natten, och man hade
gjort obetydlig fart.
Klockan tio kastade fartyget ankar i Dovers hamn. Kloc-
kan halv elva satte d’Artagnan foten på engelsk jord utro-
ponde:
»Äntligen är jag då här!»
Men det var icke allt, det gällde nu att komma till Lon-
don. I England var dock postväsendet ganska väl ordnat.
D’Artagnan och Planchet togo var sin kurirhäst, en postil-
jon red framför dem, på fyra timmar voro de framme vid
huvudstadens portar.
D’Artagnan kände icke till London och icke ett ord engel-
ska kunde han; men han skrev Buckinghams namn på ett
papper, som han höll i handen, och alla människor kunde
visa honom vägen till hertigens hotell.
Hertigen var på jakt vid Windsor tillsammans med ko-
nungen,
D’Artagnan bad att få tala med hertigens kammartjä-
nare, som följde honom på alla hans resor och talade fran-
ska obehindrat; han sade honom, att han kom från Pa-
ris i en sak, »som gällde liv och död, och att han måste tala
vid hans herre, och det på ögonblicket».
Den säkerhet, varmed MArtagnan talade, övertygade Pa-
trice, så hette denna minister åt en minister. Han lät sadla
två hästar och åtog sig att följa med d’Artagnan. Vad
Planchet angår, hade man lyft honom av hästen styv som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
