Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESAN 211
»Ja, ja, den är i sin ordning och med många rekommen-
dationer», sade guvernören.
»Det är helt naturligt», svarade d’Artagnan, »jag är en
av hans eminens” trognaste tjänare.»
»Det ser ut som hans eminens ville hindra någon att
komma Över till England?»
»Ja, en viss d’Artagnan, en béarnesk adelsman, som läm-
nat Paris tillsammans med tre av sina vänner i avsikt att
komma över till London.»
Känner ni honom personligen? frågade guvernören.
»Vem då?»
»Den där d’Artagnan.»
»Mycket väl
»Ge mig då hans signalement.»
Ingenting är lättare.»
Och d’Artagnan uppgav drag för drag greve de Wardes’
signalement.
»Har han någon med sig?»
»Ja, en betjänt som heter Lubin.»
»Man skall hålla ögonen på dem, och får man fatt i dem,
så kan hans eminens vara lugn för att de skola föras till
Paris, under säker betäckning.»
»Ni kommer därigenom, herr guvernör», sade d’Artagnan,
»att göra er högt förtjänt av kardinalen.»
»Kommer ni att träffa hans eminens vid er återkomst,
herr greve?»
»Alldeles säkert.»
»Var då god och säg honom, att jag är hans tropliktigaste
tjänare.»
»Det skall jag inte underlåta.»
Och glad över denna försäkran viserade guvernören pas-
sersedeln och lämnade den tillbaka åt d’Artagnan.
D’Artagnan förlorade ingen tid på onödiga kompliman-
ger, han bugade sig för guvernören, tackade och gick.
När de komrnit ut, skyndade han och Planchet allt vad de
kunde, gjorde en lång omväg för att undvika skogsdungen
och kommo tillbaka in i staden genom en annan port.
Jakten var fortfarande segelfärdig och skepparen vänta-
de nere i hamnen.
»Nå?» frågade han, då han fick se d’Artagnan.
»Här är passet viserat», sade denne.
»Och den andra herrn då?»
»Han far inte i dag», sade d’Artagnan; »men var lugn,
Jag betalar överfarten för oss båda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
