Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 TJUGUFÖRSTA KAPITLET
»Åh, det är ingenting», svarade d’Artagnan, »bara en
skråma.»
»Barmhärtige Gud, vad ser jag!» utbrast hertigen. »Pa-
trice, stanna här, eller rättare, sök upp konungen, var han
än må befinna sig, och säg hans majestät, att jag vördsam-
mast ber om ursäkt, men en sak av allra största vikt kallar
mig genast tillbaka till London. Kom, min herre, kom !»
Och båda återtogo i galopp vägen till huvudstaden.
21.
GREVINNAN WINTER
Under hela vägen gjorde hertigen sig underrättad av d’Ar-
tagnan, väl icke om allt som skett, men om allt vad den-
ne hade sig bekant. Då han jämförde vad han hörde av den
unga mannen med sina egna minnen, kunde han göra sig ett
tämligen noggrannt begrepp om ställningen, vars allvarliga
natur han dessutom kunde bedöma av drottningens brev,
hur kort det än var och föga upplysande. Men vad som i
synnerhet förvånade honom var, att kardinalen, intresse-
rad som han måste vara av att den unga mannen icke skulle
få sätta sin fot i England, dock icke kunnat hejda honom
på vägen. Först nu, då hertigen uttalade sin förvåning där-
över, berättade d’Artagnan om de vidtagna försiktighets-
måtten och huru han tack vare tillgivenheten hos sina tre
vänner, som han måst lämna blödande efter sig här och där
under vägen, lyckats slippa undan med det värjstyng, som
genomborrat drottningens brev och som han återgäldat gre-
ve de Wardes på ett så fruktansvärt sätt. Under det her-
tigen lyssnade till denna berättelse, som gjordes på det mest
okonstlade sätt, betraktade han emellanåt den unga mannen
med förvånad min, som om han icke kunde förstå, hur så
mycket klokhet, mod och hängivenhet kunde förenas med ett
ansikte, som ännu knappast tydde på tjugu år.
Hästarna flögo fram som vinden och om några minuter
voro de framme vid stadens portar. D’Artagnan hade trott,
att hertigen skulle sakta farten, då man kom in på stadens
gator, men så skedde icke; han fortsatte samma vilda ritt,
utan att bekymra sig om han kastade omkull dem, som kom-
mo i hans väg. Två eller tre sådana olyckshändelser inträf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
