Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREVINNAN WINTER 219
Därpå ställde han en vakt vid varje dörr med befallning
att icke släppa in någon annan än hans kammartjänare Pa-
trice. Det är onödigt att tillägga, att det var juveleraren
och hans medhjälpare absolut förbjudet att under vad före-
vändning som helst lämna rummet.
När denna sak var ordnad, kom hertigen tillbaka till d’Ar-
tagnan.
»Seså, min unga vän», sade han, »nu tillhör England oss
båda! Vad önskar ni? Vad begär ni?»
»En säng», svarade d’Artagnan ; »jag tillstår, att det är
vad jag för ögonblicket bäst behöver.»
Buckingham gav d’Artagnan ett rum, som låg bredvid
hans eget. Han ville ha den unga mannen så nära som
möjligt, icke för att han misstrodde honom, utan för att
ständigt ha någon att tala med om drottningen. = ’
En timme därefter kungjordes i London påbudet at icke
ur rikets hamnar släppa ut något till Frankrike destinerat
fartyg, icke ens postpaketbåten. Detta var i allas ögon lik-
tydigt med en krigsförklaring mellan de båda rikena.
Andra dagen därefter klockan elva på förmiddagen voro
de båda diamantägiljetterna färdiga och så noggrant efter-
gjorda, så fullkomligt lika, att Buckingham icke kunde skilja
de nya från de gamla och att till och med de mest övade i
bedömandet av dylika arbeten skulle låtit narra sig likaväl
som han.
Han lät genast kalla in d’Artagnan.
»Se här», sade han, »diamanterna, som ni kommit för att
hämta, och bliv nu mitt vittne, att jag gjort allt, som stått
i mänsklig makt.»
»Var lugn, ers nåd. Jag skall omtala vad jag själv sett.
Men ers nåd lämnar mig diamanterna utan skrinet?»
»Skrinet skulle bara göra er besvär. Dessutom är det nu
så mycket dyrbarare för mig, som det ensamt återstår mig.
Säg, att jag behåller det.»
»Jag skall till punkt och pricka fullgöra ert uppdrag.»
»Och nu», fortfor Buckingham och fäste blicken på den
unga mannen, »hur skall jag någonsin kunna vedergälla er?»
D’Artagnan rodnade ända till vitögat. Han såg, att her-
tigen sökte efter ett medel att få honom att mottaga något,
och den tanken, att hans kamraters och hans eget blod
skulle betalas med engelskt guld, var honom i högsta grad
motbjudande.
»Låt oss förstå varandra, ers nåd», svarade d’Artagnan.
»och noga överväga alla fakta på förhand, så att inte något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
