Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTET 13
han under hela sin berättelse kallade för kardinalens bödel,
och utbredde sig vidlyftigt om Bastiljen, dess riglar och
portar, kikhål, källargluggar, galler och tortyrredskap.
D’Artagnan åhörde honom med exemplariskt tålamod, och
när han äntligen slutat, frågade han:
»Nå, men fru Bonacieux, vet ni vem som rövade bort
henne? Ty jag glömmer inte, att det var denna ledsamma
händelse jag hade att tacka för lyckan av er bekantskap.»
»Åh», sade Bonacieux, »det har man nog aktat sig att tala
om för mig, och min hustru å sin sida har svurit vid allt
vad heligt är, att hon inte vet det. Men ni själv», tillade
Bonacieux i den godmodigaste ton i världen, »var har ni
hållit till de senaste dagarna? Jag har inte sett till varken
er eller edra vänner, och det är inte på Paris’ gator, skulle
jag tro, som ni samlat allt det där dammet, som Planchet i
går borstade av edra stövlar.»
»Ni har rätt, min bästa berr Bonacieux, mina vänner och
jag ha gjort en liten resa.»
Långt bort?»
»Ack, min gud, nej! Bara en tjugu mil härifrån. Vi
följde herr Athos till baden i Forges, där mina vänner stan-
nade kvar.»
»Och ni vände om, ni?» sade Bonacieux, i det han tog på
sig sin skälmaktigaste min. »En vacker gosse som ni får
inte lång permission av sin flicka, och man var otåligt vän-
tad i Paris, kan jag tro?»
»På min ära», svarade den unga mannen skrattande,
»måste jag inte tillstå det, så mycket hellre som jag ser, att
man inte kan dölja något för er. Ja, jag var verkligen vän-
tad, och det mycket otåligt ändå, det kan jag försäkra er.»
Ett lätt moln for över Bonacieux’ panna, men så lätt,
att d’Artagnan icke märkte det.
»Och nu får man väl också lönen för sin skyndsamhet?»
fortfor krämaren med en lätt darrning på rösten, en darr-
ning, som d’Artagnan lika litet gav akt på som molnet nyss
förut.
»Åh, ni spjuver!s sade d’Artagnan skrattande.
»Nej, jag frågar bara för att få veta, om ni kommer sent
hem i afton.»
»Varför vill ni veta det, min kära värd?» frågade d’Ar-
tagnan, »tänker ni sitta uppe och vänta på mig?»
»Nej, men ända sedan jag blev arresterad, och efter den
där stölden hos mig, blir jag rädd var gång jag hör en dörr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
