Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 TJUGUFJÄRDE KAPITLET
D’Artagnan berättade helt öppenhjärtigt sin historia, så
när som på namnen ; han talade om, att han stämt möte med
ett ungt fruntimmer utanför denna paviljong och att han,
då hon inte kom, klättrat upp i linden och vid skenet av
lampan sett den förfärliga oordningen inne i rummet.
Gubben hörde uppmärksamt på och lät genom tecken för-
stå, att han kände till saken; när d’Artagnan slutat, ruskade
han på huvudet med en min, som icke bådade något gott.
»Vad menar ni?» utropade d’Artagnan. »För Guds skull,
förklara er!»
»Ack, herre», sade gubben, »fråga mig inte, för om jag
talade om för er vad jag sett, skulle det säkert bringa mig
i olycka.»
»Ni har således sett något?» frågade d’Artagnan. »Om
så är», fortfor han och kastade åt honom en pistol, »så för
Guds skull säg mig vad ni har sett, och jag ger er mitt löfte
på adelsmannaära, att inte ett ord av vad ni säger skall
komma över mina läppar.»
Den gamla mannen läste så mycken uppriktighet och så
mycken smärta i d’Artagnans ansikte, att han gav honom
ett tecken att höra på och sade med sänkt röst:
»Klockan var nära nio, då jag hörde något buller på ga-
tan, och som jag gärna ville veta vad det kunde vara, gick
jag ned till trädgårdsporten och märkte, att det var några
som försökte komma in genom den. Som jag är fattig och
inte behöver frukta tjuvar, gick jag och öppnade och såg
tre karlar stående utanför. Ett stycke längre bort i dunk-
let stod en förspänd vagn och dessutom ett par ridhästar;
ridhästarna tillhörde tydligen de tre männen, som voro
klädda som kavaljerer.
Ack, mina goda herrar”, ropade jag, ”vad vilja ni?”
»Du har förmodligen en stege’, sade han, som tycktes
vara anförare för de andra.
»’Ja, det har jag, den som jag begagnar för att plocka ned
min frukt;
»Låt oss få låna den och gå du sedan in till dig igen.
Här har du en écu för besväret. Men kom ihåg, att om
du nämner ett ord av vad du får se och höra —ty du kom-
mer nog både att spionera och lyssna, det är jag säker på,
vi må hota dig aldrig så mycket — så är du förlorad:
»Därmed kastade han åt mig en écu, som jag tog upp,
och han tog min stege.
»Nå, när jag stängt trädgårdsporten efter dem, låtsade
jag gå in, men jag gick genast ut igen genom en dörr på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
