Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORTHOS 31
nom utan att säga något, då Bonacieux liksom dagen förut
tilltalade honom.
»Nå, unga man», sade han, »ni tycks festa om tappert om
nätterna, ni! Ända till klockan sju på morgonen! Det ser
ut som om ni vill vända upp och ned på den vanliga lev-
nadsordningen, ni kommer hem när andra människor gå ut.»
»Man kan inte göra er samma förebråelse, herr Bona-
cieux», svarade den unga mannen, »ni är ju ett riktigt mön-
ster av ordentlighet. Det är visserligen sant, att när man
har en ung och vacker hustru, så behöver man inte springa
efter lyckan — lyckan kommer själv och söker en, inte sant,
herr Bonacieux?»
Bonacieux blev likblek och lät se ett grin, som skulle före-
ställa ett småleende.
»Åh, åh», sade Bonacieux, »ni är en lustig kamrat! Men
var tusan har ni varit på språng i natt, min unga herre? Det
måtte inte ha varit särdeles rent ute på vägarna.»
D’Artagnan såg på sina stövlar, som voro alldeles över-
höljda av vägsmuts, men på samma gång kom han även att
se på krämarens skor och strumpor och man hade kunnat
tro, att de blivit doppade i samma pöl som hans egna stöv-
lar, ty bäggedera voro på samma sätt nedsölade.
Då rann en tanke plötsligt upp hos d’Artagnan. Den där
lilla tjocka gråsprängda karlen, klädd i mörka kläder och
behandlad utan all aktning av de beväpnade män, som ut-
gjorde eskorten, det var helt säkert Bonacieux själv. Man-
nen hade stått i spetsen för hustruns bortförande.
D’Artagnan kände en förfärlig lust att hugga krämaren
i halsen och strypa honom; men som vi redan sagt, han
var en mycket försiktig ung man, och han lade band på sig.
I alla fall hade hans känslor till den grad förändrat och
upprört hans anletsdrag, att Bonacieux icke kunde undgå att
märka det och förskräckt försökte att ta ett steg tillbaka;
men som han just stod med ryggen mot den stängda port-
halvan, måste han stanna där han stod.
»Men hör på, ni som skämtar så bra, min bästa herr Bo-
nacieux», sade d’Artagnan, »det tycks mig som om inte bara
mina stövlar utan även edra strumpor och skor skulle behöva
en grundlig rengöring. Skulle ni också ha varit ute och
sprungit efter äventyr, mäster Bonacieux? För tusan, det
vore alldeles oförlåtligt av en man vid er ålder och som där-
till har en så ung och så vacker hustru som ni.»
»Ack min gud, nej», svarade Bonacieux, »men jag var i
går ute i Saint-Mandé för att höra efter en piga, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
