Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 TJUGUSJÄTTE KAPITLET
ligen skulle upplyst honom om, såvida denna kardinalens
gardeskapten träffat honom hemma.
Intet kommer tiden att gå så fort och förkortar vägen så
mycket som en tanke, som helt upptager alla dens själsför-
mögenheter, som tänker den. Den yttre tillvaron liknar
då en sömn, vars dröm denna tanke är. Genom dess infly-
tande har tiden icke längre något mått, rummet intet av-
stånd. Man far från ett ställe och kommer till ett annat,
det är alltsamman; av det tillryggalagda avståndet mellan
dem stannar intet annat kvar i minnet än ett oredigt töcken,
i vilket förlora sig tusen hopgyttrade bilder av träd, berg
och landskap. Det var under inflytande av en sådan hallu-
cination som d’Artagnan, med den gångart det föll hans
häst in att antaga, tillryggalade de tre eller fyra milen mel-
lan Chantilly och Crévecoeur, utan att han vid framkomsten
till denna stad kunde erinra sig ett enda av de föremål han
mött under vägen.
Först där återfick han minnet, han lyfte upp huvudet, vars-
nade värdshuset, och sättande hästen i trav red han fram
dit.
Denna gång var det icke en värd, utan en värdinna, som
tog emot honom; d’Artagnan, som var fysionomist, upp-
fattade i ett enda ögonblick det frodiga och skinande full-
månsansiktet hos ställets härskarinna och förstod, att han
icke behövde förställa sig för henne och icke hade något
att frukta av en så gladlynt fysionomi.
»Min goda fru», frågade han, »kan ni säga mig, vad det
blivit av en av mina vänner, som vi voro tvungna att lämna
kvar här för omkring tolv dagar sedan?»
»En vacker ung man på tjugutre eller tjugufyra år, mild,
älskvärd, välväxt?»
»Och dessutom sårad i axeln?»
»Av en kula?»
»Just så.»
»Jo, min herre, han är kvar här ännu»
»Ack, min Gud, min bästa värdinna», sade d’Artagnan,
i det han hoppade ur sadeln och kastade tyglarna åt Plan-
chet, »ni återger mig livet! Var är han då, den kära Ara-
mis, så jag får omfamna honom? Ty, jag tillstår det, jag
riktigt längtar att få återse honom.»
Ursäkta, min herre, men jag tvivlar på, att han kan ta
emot er just nu.»
»Varför det? Är det något fruntimmer hos honom?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
