Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARAMIS’ TEOLOGISKA DISPUTATION 47
i förbifarten komma och hämta Porthos i värdshuset
GRAND-SAINT-MARTIN, om han ännu vore kvar där.
Porthos svarade, att efter all sannolikhet skulle hans
vrickning icke tillåta honom att till dess lämna platsen.
Dessutom måste han stanna i Chantilly för att avvakta svar
från sin hertiginna.
D’Artagnan önskade honom ett snart och gott svar, och
sedan han ännu en gång anbefallt Porthos åt Mousquetons
omsorger och betalt sin skuld till värden, begav han sig i väg
med Planchet, nu befriad från en av sina handhästar.
26.
ARAMIS’ TEOLOGISKA DISPUTATION
D’Artagnan hade icke sagt ett ord till Porthos varken om
hans blessyr eller hans prokuratorska. Så ung än vår
béarnare var, var han dock en mycket klok och förståndig
gosse. Följaktligen hade han även låtsat tro allt vad den
skrytsamma musketören berättat för honom, Övertygad som
han var, att ingen vänskap håller stånd mot en uppdagad hem-
lighet, i synnerhet om denna hemlighet har med fåfängan
att skaffa; dessutom har man ju alltid en viss moralisk
överlägsenhet över dem, vilkas liv man känner tilll. Och
d’Artagnan, som hade sina framtidsplaner och som före-
satte sig att göra sina tre kamrater till verktyg för sin
lycka, hade ingenting emot att i god tid kunna i sin hand
förena de osynliga trådar, med vilkas tillhjälp han räknade
på att kunna leda dem.
Emellertid tryckte under hela vägen en djup sorgsenhet
hans hjärta; han tänkte på den unga och vackra fru Bona-
cieux, som skulle skänkt honom lönen för hans tillgivenhet.
Mer, låtom oss skynda att erkänna det, den unga mannens
djupa nedslagenhet berodde mindre på sorgen och saknaden
över den sällhet han gått miste om, än på den fruktan han
kände, att någon olycka skulle hända den stackars kvinnan.
För honom fanns icke något tvivel om den saken, att hon
hade fallit ett offer för kardinalens hämnd, och som man
vet, var kardinalens hämnd fruktansvärd. Hur han själv
kunnat finna nåd inför ministerns ögon, detta var något han
själv var okunnig om, men som herr de Cavois förmod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
