Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 TJUGUSJÄTTE KAPITLET
»Jag känner mig själv, min far, mitt beslut är oåterkalle-
ligt.»
»Således står ni fast vid att disputera över denna tes?»
»Jag känner mig kallad att avhandla den och ingen an-
nan; jag kommer således att fortsätta med den, och i mor-
gon hoppas jag ni blir nöjd med de ändringar, som jag då
gjort efter edra anvisningar.»
»Arbeta långsamt och väl», sade kyrkoherden, »vi lämna
er nu i en förträfflig stämning.»
»Ja, åkern är besådd», sade jesuiten, »och vi behöva inte
frukta, att en del av utsädet fallit på hälleberget, en del ut-
med vägkanten och att fåglarna under himmelen ätit upp
festen — aves cell comederunt illum.»
»Måtte fan ta dig med ditt latin !» sade d’Artagnan, som
icke kunde hålla ut längre.
»Farväl, min son!» sade kyrkoherden. »Vi träffas i mor-
gon.»
»Ja, vi träffas i morgon, unga brushuvud ’!» sade jesuiten.
»Ni lovar att bli ett kyrkans ljus, give Gud, att detta ljus
icke blir en förtärande eld!»
D’Artagnan, som under en hel timme bitit sig i naglar-
na av otålighet, övergick nu till fingerspetsarna,
De två svartrockarna stego upp, bugade sig för Aramis
och d’Artagnan och gingo mot dörren. Bazin, som stått
och hört på hela detta ordbyte med from hänförelse, skyn-
dade emot dem, tog kyrkoherdens handbok och jesuitens
mässbok och gick vördnadsfullt framför dem för att bana
väg för dem.
Aramis följde dem utefter hela trappan och gick genast
upp igen till d’Artagnan, som ännu satt och funderade.
Sedan de blivit ensamma, iakttogo de båda vännerna först
en förlägen tystnad; emellertid måste någon av dem bryta
den först, och som d’Artagnan tycktes ha föresatt sig att
avstå den äran åt sin vän, sade Aramis slutligen:
»Som du ser, har jag återgått till mina utsprungliga
idéer.»
»Ja, du har undfått en kraftig nådeverkan, som den där
herrn nyss uttryckte sig.»
»Ack, dessa planer att draga mig från världen har jag
redan länge umgåtts med, och du har redan hört mig tala
därom, inte sant, min vän?»
»Jo visst, men jag tillstår att jag trodde du skämtade.»
»Med sådana saker! Åh, d’Artagnan !»
»Det vet jag visst ! Man skämtar ju med döden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
