Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARAMIS’ TEOLOGISKA DISPUTATION 59
»’Min herre’, sade jag till honom, ’tycker ni ännu illa om,
att jag fortfar att umgås i ett visst hus vid Payennegatan
och vill ni ännu traktera mig med käpprapp, om det faller
mig in att inte lyda er?’
»Officern betraktade mig förvånad och sade därpå:
»’Vad vill ni mig, min herre? Jag känner er inte’.
»’Jag är’, svarade jag, ’den där lilla abbén, som läste ’Hel-
gonens levernebeskrivningar’ och översatte Judith på vers.’
»’Åhå! Nu kommer jag ihåg’, sade officern hånfullt. ’Nå,
vad vill ni mig?’
»’Jag skulle vilja, att ni hade tillfälle att komma och ta
en liten promenad med mig.’
»’I morgon bittida, om ni så önskar, och då med största
nöje !’
»’Nej, inte i morgon bittida, utan nu genast, med er till-
låtelse.’
»’Om ni ovillkorligen fordrar det...»’
»’Ja, jag fordrar det.’
»’Låt oss då gå. Mina damer’, sade officern, ’låt inte störa
er. Så fort jag hunnit döda den där herrn, är jag här igen
för att: avsluta andra versen.’
»Vi gingo. Jag följde honom till Payennegatan, just till
samma plats, där han året förut vid alldeles samma tid fäll-
de det yttrande jag nyss talat om för dig. Det var ett här-
ligt månsken, Vi drogo våra värjor, och i första utfallet
dödade jag honom på fläcken.»
»Åh, tusan !» sade d’Artagnan.
»Och när damerna inte sågo sin sångare komma till-
bakas», fortfor Aramis, »och man fann honom liggande på
Payennegatan med ett ordentligt värjstyng genom kroppen,
trodde man, att det var jag, som hade tygat till honom så
där, och saken väckte stort uppseende. Jag blev således
tvungen att för någon tid avstå från kaftanen. Athos, vars
bekantskap jag gjorde just vid den tiden, och Porthos, som
utom mina fäktlektioner lärde mig några djärva stötar,
övertalade mig att anhålla om en musketöruniform. Ko.
nungen hade hållit mycket av min far, som stupade vid be-
lägringen av Arras, och min ansökan beviljades. Du för-
står således, att nu är ögonblicket inne för mig att åter-
vända i kyrkans sköte.»
»Och varför nu mer än förut eller framdeles? Vad har
då nu hänt dig, som leder dig på så stygga tankar?»
»Den där blessyren, min kära d’Artagnan, har varit mig
en himmelens varning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
