Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 TJUGUSJUNDE KAPITLET
»Nej, se här har jag det!» sade d’Artagnan och tog upp
brevet ur fickan.
Aramis tog ett språng, ryckte till sig brevet och läste eller
snarare slukade dess innehåll med strålande min.
»Det ser ut som om den där kammarjungfrun förstår sig
på att stilisera ett brev», sade brevets överbringare vårds-
löst.
»O, tack, tack, ’Artagnan!» utropade Aramis nästan utom
sig av glädje. »Hon var tvungen att vända om till Tours,
hon är mig inte otrogen, hon älskar mig fortfarande. Kom,
min vän, kom och låt mig omfamna dig, jag kvävs av
glädje !»
Och de båda vännerna började dansa omkring den vörd-
nadsvärde S:t Chrysostomus och trampade därvid tappert
på disputationshandlingens blad, som fallit på golvet.
I samma ögonblick kom Bazin in med spenaten och ome-
letten.
»Bort härifrån, olycklige !» skrek Aramis och kastade sin
kalott i ansiktet på honom. »Gå ned igen med de där för-
skräckliga grönsakerna och den där rysliga mellanrätten och
begär i stället en späckad kanin, en gödd kapun, ett fårlår
med lök och fyra buteljer gammal bourgogne.»
»Nu är stunden inne att helga ditt liv åt konungarnas ko-
nung», sade d’Artagnan, »om du är angelägen om att visa
honom en artighet: Non inutile desiderium in oblatione.»
»Åt fanders med allt latin! Låt oss dricka, min kära
d’Artagnan, dricka gott och dricka mycket, och berätta mig
sedan litet om vad man har för sig därute i världen.»
27.
ATHOS’ HUSTRU
Nu återstår det oss att skaffa underrättelser om Athos»,
sade d’Artagnan till den uppspelta Aramis, sedan han
talat om för honom, vad som tilldragit sig i huvudstaden
efter deras avresa, och sedan en förträfflig middag kom-
mit dem att glömma, den ene sin disputation, den andre
sin trötthet.
»Tror du då, att det hänt honom någon olycka?» frågade
Aramis. »Athos är så kallblodig, så tapper och hanterar så
skickligt sin värja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
