Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARAMIS’ TEOLOGISKA DISPUTATION 61
»Då däremot...?»
»Ingenting», svarade Aramis, »ingenting alls.»
»Således avstår du för alltid från världen? Det är ditt
fasta, ditt orubbliga beslut?
»Ja, för alltid. Du är min vän i dag, i morgon är du för
mig intet annat än en skugga, eller ännu mera, du finns inte
till för mig. Och världen ! — den är en grav, ingenting
annat.»
»För fan! Det är bra sorgligt vad du där säger mig»
»Ja, vad skall man göra? Min kallelse drager mig till
sig, tycker mig oemotståndligt med sig!»
D’Artagnan smålog och svarade ingenting. Aramis fort-
for:
»Och ändå, medan jag ännu hänger fast vid det jordiska,
skulle jag så gärna velat tala med dig om dig själv, om våra
vänner.»
»Och jag», sade d’Artagnan, »jag skulle så gärna velat
tala med dig om dig själv, men jag ser dig så borta från
allt; kärleken säger du fy åt, dina vänner äro endast skug-
gor, världen är en grav.»
»Ack, du får nog själv erfara det!» sade Aramis med en
suck.
»Låt oss då inte mera tala om saken», sade d’Artagnan,
»och låt oss bränna upp det här brevet, som förmodligen un-
derrättar dig om någon ny otrohet av din grisett eller kam-
marsnärta...»
»Vilket brev?» utropade Aramis.
»Ett brev, som anlänt till dig under din frånvaro och som
man bett mig lämna dig.»
»Men från vem är detta brev?»
»Kors! Från någon förgråten kammarjungfru, någon
förtvivlad grisett; kanske från fru de Chevreuses kammar-
tärna, som varit tvungen att följa sin matmor tillbaka till
Tours och som nu för att vara riktigt fin skrivit på parfy-
merat papper och förseglat sitt brev med ett sigill med her-
tiglig krona.»
»Vad är det du säger?»
Kors för tusan, jag har visst tappat det!» sade d’Artag-
nan listigt och låtsade leta efter det. »Det är då för lyck-
ligt, att världen bara är en grav, männen och alltså även
kvinnorna bara skuggor, kärleken en känsla, som du säger
fy åt.»
Åh, dT’Artagnan, ’Artagnan», utropade Aramis, »du pi-
nar ihjäl mig !»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
