Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 TJUGUSJUNDE KAPITLET
under det fullständigaste rus, någonsin yppat något, hur
skickligt man än sökt att snärja honom med frågor.
»Ack», tänkte d’Artagnan och uttalade högt sin tanke,
»den stackars Athos är kanske död i denna stund, och det
genom mitt förvållande, ty det var jag, som inledde ho-
nom i det här företaget, vars ursprung han icke kände till,
vars resultat han aldrig kommer att få veta och av vilket
han inte skulle skörda någon fördel»
»Oberäknat det, herre», svarade Planchet, »att vi antag-
ligen ha honom att tacka för livet. Kommer ni ihåg hur
han ropade: ’Bort härifrån d’Artagnan, jag har råkat fast!’
Och sedan han skjutit av sina två pistoler, vilket förfärligt
liv ställde han inte till med sin värja! Man kunde trott,
att det var minst tjugu ursinniga karlar eller snarare tjugu
djävlar, som grasserade.»
Dessa ord fördubblade ivern hos d’Artagnan, så att han
sporrade sin häst, ehuru den icke behövde sporras för att
sätta i väg i galopp med sin herre.
Vid elvatiden på förmiddagen fick man syn på Amiens;
klockan halv tolv höll man utanför porten till det fördömda
värdshuset.
D’Artagnan hade ofta funderat på att hämnas på den
trolösa värden, och det på ett av dessa goda sätt, som skän-
ka tröst bara genom hoppet att kunna sätta dem i verket.
Han gick således in i värdshuset med barsk uppsyn, med
vänstra handen på värjfästet och med högra handen låtande
ridspöet vina i luften.
»Känner ni igen mig?» frågade han värden, som kom emot
honom hälsande.
»Nej, jag har inte den äran, ers nåd», svarade denne,
ännu bländad av den lysande ståt, vari d’Artagnan uppenba-
rade sig.
»Jaså, ni känner inte igen mig?»
»Nej, ers nåd.»
»Nå, då skola ett par ord friska upp ert minne. Var har
ni gjort av den adelsman, som ni för ungefär fjorton dagar
sedan hade den fräckheten att beskylla för falskmyntning?»
Värden bleknade, ty d’Artagnan hade antagit den mest
hotande hållring, och Planchet tog sin herre till mönster.
»Ack, ers nåd, tala inte om den saken!» utropade värden
med sin mest gråtmilda ton; »ack, herre min Gud, hur dyrt
har jag inte fått betala det felet! Ack, jag arma man-
niska !»
Vad har det blivit av denna adelsman, frågar jag er?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
