Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 TJUGUSJUNDE KAPITLET
och jag svarar för att om tio minuter skall man bära till
er allt vad ni kunna önska.»
Engelsmännen bugade sig och gingo.
»Nu, när jag är ensam, min kära Athos», sade d’Artag-
nan, »hoppas jag du öppnar dörren för mig.»
»På ögonblicket», sade Athos.
Strax därpå hördes ett häftigt buller av undankastade
vedknippor och gnisslande plankor; det var Athos’ vallar
och bastioner, som den belägrade nu själv förstörde.
Ögonblicket därpå öppnades dörren på glänt och Athos
stack ut sitt bleka huvud för att med en hastig blick under-
söka omgivningen.
D’Artagnan skyndade fram och omfamnade honom ömt,
därpå ville han draga honom med sig upp ur denna fuktiga
håla, men då först märkte han, att Athos vacklade.
»Du är sårad?» sade han.
»Jag? Inte det minsta, jag är stupfull, det är alltsam-
mans, och aldrig har väl någon människa gjort mera för den
saken än jag. Vid Gud, min kära värdshusvärd, måste inte
jag för min del ha druckit minst hundrafemtio buteljer.»
»Gud förbarme sig!» skrek värden. »Om drängen bara
druckit hälften så mycket som hans husbonde, så är jag
ruinerad.»
»Grimaud är en väluppfostrad betjänt, han skulle inte till-
låtit sig samma levnadsvanor som jag; han har bara druc-
kit ur fatet... Men tyst, jag tror han glömt att sätta i svic-
kan — hör ni, hur det rinner!»
D’Artagnan brast ut i ett gapskratt, som förvandlade
värdens frossa till brinnande feber.
Samtidigt blev Grimaud i sin tur synlig bakom sin hus-
bonde med karbinen på axeln, och med darrande huvud
liksom de berusade statyerna på Rubens” tavlor. Han var
genomdränkt både fram och bak av en fet vätska, som vär-
den snart kände igen som sin bästa olivolja.
Tåget gick genom stora salen och in i värdshusets bästa
rum, som d’Artagnan egenmäktigt tog i besittning.
Under tiden rusade värden och värdinnan med var sin
lykta ned i källaren, som så länge varit stängd för dem och
där en fasansfull syn väntade dem.
Bakom de befästningar, som Athos gjort bräsch i för att
komma ut och som bestodo av vedknippor, plankor och tom-
fat uppstaplade efter den strategiska konstens alla regler,
såg man här och där, simmande i pölar av olja och vin, be-
nen efter alla de uppätna skinkorna, medan en massa sön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
