Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATHOS’ HUSTRU 75
derslagna buteljer lågo kringströdda över hela det vänstra
hörnet av källaren, och ett fat, vars kran lämnats öppen,
genom denna öppning förlorade de sista dropparna av sitt
blod. Förstörelsens och dödens bild, såsom antikens skald
säger, härskade där som över ett slagfält.
Av femtio i taket upphängda korvar återstodo knappt tio.
Då uppfylldes källarvalven av värdens och värdinnans
tjut, så att själva d’Artagnan kände sig rörd därav. Athos
vände icke ens på huvudet.
Men på smärtan följde raseriet. Värden beväpnade sig
med ett stekspett och rusade i sin förtvivlan in i det rum,
dit de båda vännerna hade dragit sig undan.
»Hit med vin!» ropade Athos, då han såg värden komma.
»Vin?» skrek värden bestört, »vin? Men ni har ju druc-
kit upp för över hundra pistoler för mig. Jag är en förlorad
och ruinerad människa !»
»Det vet jag visst!» sade Athos. »Vi ha pinats av stän-
dig törst, ser ni.»
»Om ni ändå hade nöjt er med att dricka, men ni har
slagit sönder alla buteljerna.»
»Ni skuffade mig på en hög, som ramlade ner. Det är
ert eget fel.»
»All min olja är förstörd!»
»Olja är en utmärkt balsam för sår, och den stackars
Grimaud måste naturligtvis sköta om dem ni givit honom.»
»Alla mina korvar äro uppätna!»
»Det är så ofantligt med råttor i er källare.»
»Men ni ska’ få betala mig för allt det här!» skrek vär-
den ursinnig.
»Oförskämda slyngel!» sade Athos och reste sig; men
han föll genast ned igen, han hade redan gjort sitt yttersta
kraftprov. D’Artagnan kom till hans hjälp, i det han höjde
sitt ridspö.
Värden tog ett steg tillbaka och började gråta.
»Detta skall lära er», sade d’Artagnan, »att vara litet arti-
gare mot de gäster Gud sänder er.»
»Gud? Säg satan !»
»Min kära vän», sade d’Artagnan, »om ni fortsätter med
att pina våra örhinnor, så ska vi alla fyra stänga in oss i er
källare och se till om förödelsen verkligen är så stor, som
ni säger.»
»Nåja, mina herrar», sade värden, »jag har orätt, jag er-
känner det, men ingen synd, som ej kan förlåtas. Ni äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
