Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFÄRDEN 83
»Sagt och gjort och jag förlorade hästen. Men kan du tän-
ka dig», fortfor Athos, »jag vann igen sadelmunderingen.»
D’Artagnan gjorde en tämligen sur min.
»Jag tror det förargar dig?» sade Athos.
»Ja, det måste jag tillstå», sade d’Artagnan; »den där
hästen skulle tjäna oss till igenkänningstecken på en batalj-
dag, det var en underpant, ett minne. Du har handlat orätt,
Athos.»
»Ja, men kära vän, sätt dig in i min belägenhet», sade
musketören; »jag hade dödligt tråkigt, och dessutom, på
min ära, jag tycker inte om engelska hästar. Och gäller
det bara att bli igenkänd av någon, så är ju sadeln tillräck-
lig, den är minsann igenkännlig nog. Vad hästen beträffar,
hitta vi väl alltid på någon ursäkt för hans försvinnande.
För fan, en häst är ju dödlig! Låt oss antaga, att min fått
rots eller springorm.»
D’Artagnan ville icke klarna upp.
»Det är ledsamt», fortfor Athos, »att du tycks hålla så
mycket på de där hästarna, för ännu är det inte slut på min
historia.»
»Vad har du då gjort vidare?»
»Sedan jag förlorat min häst på nio mot tio, ett vackert
kast, kom jag på den tanken att spela på din.»
»Jasä, men jag hoppas det stannade vid tanken r»
»Visst inte, jag satte den genast i verket.»
»Åh, har man hört !» sade d’Artagnan orolig.
»Jag spelade, och jag förlorade.»
»Min häst?»
»Din häst, ja; sju mot åtta; det felades bara ett enda
öga ...»
»Athos, du är inte vid ditt fulla förstånd, det är då sä-
kert !»
»Min vän, det skulle du ha sagt mig i går, då jag berät-
tade mina dumma historier, men inte i dag. Jag förlorade
således hästen med sadel och all möjlig utrustning.»
»Men det är ju förskräckligt !»
»Vänta då, ännu är det inte slut. Jag skulle vara en ut-
märkt spelare, om jag bara inte vore så envis, men jag år
envis, alldeles som när jag dricker. Nå, jag envisades så-
ledes...»
»Men vad kunde du nu spela bort, du hade ju ingenting
kvar?»
»Jo, jo, min vän, vi hade ju den där diamanten kvar, som
blixtrar på ditt finger och som jag lade märke till i går.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
