Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 TJUGUÅTTONDE KAPITLET
»Min diamant?» utropade d’Artagnan och förde hastigt
handen till sin ring.
Och som jag är kännare, då jag själv haft sådana, upp-
skattade jag den till tusen pistoler.»
»Jag hoppas», sade d’Artagnan allvarsamt och halvdöd
av förskräckelse, »att du inte nämnt något om min diamant!»
»Jo, tvärtom, kära vän. Du förstår, att den där diaman-
ten var nu vår enda resurs, med den kunde jag vinna till-
vaka våra sadelmunderingar och hästar och dessutom res-
pengar åt oss båda.»
»Åthos, du kommer mig att rysa!» utropade d’Artagnan.
»Jag talade således med min motståndare om din dia-
mant, som även han hade lagt märke till. Men för tusan
också, kära vän, du går med en himmelens stjärna på ditt
finger, och så vill du att man inte skall fästa uppmärksam-
het vid den! Det är ju komplett omöjligt.»
»Fortsätt då, min vän, fortsätt, och låt oss höra slutet!»
sade d’Artagnan ; »ty på min ära, du tar livet av mig med
din kallblodighet.»
»Vi delade således den där diamanten i tio delar på hun-
dra pistoler vardera.»
»Åh, du vill skämta och sätta mig på prov?» sade d’Ar-
tagnan, som vreden började fatta i håret, liksom Minerva
gjorde med Achilles i Iliaden.
»Nej, Guds död, jag skämtar inte! Jag skulle velat se
dig i min ställning. På fjorton dar hade jag inte sett ett
mänskligt ansikte, och jag hade blivit alldeles förfåad där-
nere i källaren genom mitt förtroliga umgänge med de där
buteljerna.»
»Men det var inte något skäl att spela om min diamant!»
svarade d’Artagnan och knöt handen krampaktigt.
»Men så hör då slutet! Tio partier på hundra pistoler
vartdera. Tio kast utan revansch; på tretton kast förlo-
rade jag alltsammans: talet tretton har alltid varit olyck-
ligt för mig, det var den trettonde juli, som...»
»Fan besitta !» utropade d’Artagnan, i det han steg upp
från bordet, glömmande gårdagens historia för den, som nu
var å bane.
»Tålamod», sade Athos, »jag hade en plan. Engelsman-
nen var ett original, jag hade på morgonen sett honom
språka med Grimaud, och Grimaud talade om för mig, att
engelsmannen hade föreslagit honom att ta tjänst hos sig.
Nå, jag satte upp Grimaud, den tystlåtne Grimaud, på spel
med honom, delad i tio portioner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
