Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 TJUGUÅTTONDE KAPITLET
»Nej, det är något helt annat, det gör jag aldrig, aldrig!»
»För fan!» sade Athos, »jag skulle vilja föreslå dig att
spela om Planchet, men som något liknande redan förekom-
mit, skulle kanske engelsmannen inte vilja vara med om
det en gång till.»
»Alldeles säkert, min kära Athos», sade d’Artagnan, »fö-
redrar jag att inte riskera någonting alls.
»Det är skada», sade Athos lugnt, »engelsmannen är fuli-
stoppad med pistoler. Seså, försök ett kast! Ett kast är
snart gjort.»
»Och om jag förlorar?»
»Du kommer att vinna.»
»Men om jag förlorar?»
»Nåja, då lämnar du munderingarna.»
»Låt gå för ett kast då», sade d’Artagnan.
Atlhos gick för att taga reda på engelsmannen och träf-
fade honom i stallet, där han med begärliga blickar under-
sökte munderingarna. Tillfället var gynnsamt. Athos fram-
ställde sina villkor: de båda munderingarna voro värda tre
hundra pistoler tillsammans; hans gick in på affären.
D’Artagnan kastade tärningarna med darrande hand och
slog dus äss; hans blekhet skrämde Athos, som nöjde sig
med att säga:
»Det var ett magert kast, kamrat. Ni får hästarna med
deras fulla mundering, min herre.»
Engelsmannen i sin segervisshet gav sig icke ens tid
att skaka om tärningarna i bägaren, utan kastade dem på
bordet utan att se på dem, så säker var han på att vinna;
d’Artagnan hade vänt sig bort för att dölja sitt dåliga lynne.
»Nej, se bara, se!» sade Athos på sitt lugna sätt; »det
var egendomligt, att ett så fult kast skulle komma, när det
behövdes så litet för att vinna — ässena par. Det har jag
inte varit med om mer än fyra gånger i hela mitt liv.»
Engelsmannen såg dit och blev utom sig av förvåning,
d’Artagnan såg också dit och blev utom sig av glädje.
»Ja», fortfor Athos, »bara fyra gånger: en gång hos herr
de Créquy, en annan gång hemma hos mig på landet, i mitt
slott... medan jag ännu hade ett slott, en tredje gång hos
heri de Tréville, där det förvånade oss alla, och slutligen
fjärde gången på ett värdshus, där jag slog det själv och
förlorade hundra louisdorer och en supé på det.»
»Min herre tar således igen sin häst», sade engelsmannen.
»Ja visst», svarade d’Artagnan.
»Således ges det ingen revansch?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
