Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFÄRDEN 83
»Nej, nu går det verkligen för långt!» sade d’Artagnan
och brast ut i skratt mot sin vilja.
»Grimaud själv, förstår du! Och med de tio delarna av
Grimaud, som inte hel och hållen är värd en halv dukat,
återvinner jag diamanten. Kom nu och säg, att inte ihär-
digheten är en dygd.»
»Det är för löjligt allt det här!» utropade d’Artagnan
tröstad och höll på att skratta ihjäl sig.
»Du förstår, att som jag nu kände mig ha tur, började
jag spela om diamanten igen.»
»Åh för fan!» sade d’Artagnan dyster på nytt.
»Jag vann igen din mundering, sedan din häst, min mun-
dering, min häst, och så förlorade jag dem om igen. Men
för att vara kort, jag fick igen din mundering och sedan
min, och så står saken nu. Det var en utmärkt kupp, också
lät jag det vara slut med detta.»
D’Artagnan andades ut, som om hela värdshuset blivit
lyft från hans bröst.
»Således har jag diamanten kvar?» sade han tveksamt.
»Orörd, kära vän. Och så dessutom sadelmunderingen
för både din och min Bucephalus.»
Men vad ska vi göra med dem utan hästar?»
»Jag har en idé ifråga om dem.»
»Athos, du skrämmer mig.»
»Hör på, du har ju inte spelat på länge, du, d’Artagnan.»
»Nej, och inte heller har jag lust att spela.»
»Osvuret är bäst. Du har som sagt inte spelat på länge,
alltså bör du ha tur.»
»Nå, än sedan?»
»Jo, engelsmannen och hans kamrat äro ännu kvar. Jag
märkte, att han tyckte mycket om sadelmunderingarna.
Och du, du tycks ju mycket hålla på din häst. I ditt ställe
skulle jag sätta ut sadelmunderingen mot hästen.»
»Men inte vill han spela bara om en mundering.»
»Nå så sätt ut båda då, för tusan! Jag är inte någon
egoist, jag, som du.»
»Skulle du verkligen göra det?» sade d’Artagnan redan
vacklande, till den grad började Athos’ tvärsäkerhet omed-
vetet verka på honom.
»Ja, på hedersord, jag skulle sätta ut dem på ett enda
kast.»
»Men eftersom jag förlorat hästarna, skulle jag bra
gärna vilja behålla munderingarna.»
»Nå, så sätt då ut din diamant.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
