Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYLADY 103
»Vilka hästar?» frågade Athos.
»Två stycken, som herr de Tréville lånar mig till en pro-
menad och med vilka jag ämnar göra en tur till Saint
Germain.»
»Och vad skall du göra i Saint-Germain?» frågade Athos
vidare.
Då berättade d’Artagnan för honom om sammanträffandet
i kyrkan och att han återfunnit det där fruntimret, som till-
lika med adelsmannen i svarta kappan och ärret på kindbe-
net ständigt sysselsatte hans tankar.
»Det vill säga att du är kär i henne, liksom du var det i
fru Bonacieux», sade Athos och höjde föraktfullt på axlarna,
som om han känt medömkan med den mänskliga svagheten.
»Jag? Nej, visst inte!» utropade d’Artagnan; »jag är
bara nyfiken att genomtränga den hemlighetsfullhet, som hon
omger sig med. Jag vet inte varför, men jag har fått för
mig, att denna kvinna, hur okänd hon än är för mig och
jag för henne, kommer att ha något inflytande på mitt liv.»
»Du har verkligen rätt», sade Athos, »jag känner inte en
enda kvinna, som är värd att söka efter, sedan hon försvun-
nit. Fru Bonacieux är försvunnen, så mycket sämre för
henne, om hon kommer till rätta igen.»
»Nej, Athos, nej, du misstar dig», sade d’Artagnan; »jag
älskar min stackars Constance mer än någonsin, och om jag
visste var hon finns, så skulle jag skynda dit och rycka hen-
ne ur hennes fienders händer, om det så vore vid världens
ända. Men jag vet ingenting, alla mina efterspaningar ha
varit fruktlösa. Vad vill du man skall göra, man måste ju
förströ sig.
»Förströ dig då med mylady, min kära d’Artagnan, jag
önskar det av allt mitt hjärta, om det kan roa dig.»
»Hör på, Athos», sade d’Artagnan, »i stället för att sitta
instängd här som om du vore i arrest, så stig till häst och
gör en promenadritt med mig till Saint-Germain.»
»Min vän», svarade Athos, »jag rider mina egna hästar,
när jag har några, varom icke går jag till fots.»
»Ja, men jag», svarade d’Artagnan småleende åt Athos”
misantropiska svar, som om det kommit från en annan, sä-
kert skulle ha sårat honom, »jag är mindre stolt än du, jag
rider på vad jag kan komma över. Alltså farväl, min kära
Athos.»
»Farväl», sade musketören och gav Grimaud ett tecken att
draga upp den nya butelj han satt fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
