Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 TRETTIOFÖRSTA KAPITLET
»och anser ni mig av tillräckligt god börd för att göra mig
den äran att korsa er klinga med min?»
»Ja, min herre», svarade engelsmannen med en bugning.
»Nåväl, vill ni nu tillåta mig att säga er en sak?» frågade
Athos kallt.
»Vad då?» frågade engelsmannen.
»Jo, att ni skulle gjort klokare i att inte fordra, att jag
skulle ge mig tillkänna.»
»Och varför det?»
Därför att man tror mig vara död och jag har mina skäl
att önska, att man inte får veta, att jag finns i livet, så att
jag nu blir tvungen att döda er, för att min hemlighet inte
må komma ut.»
Engelsmannen såg på Athos och trodde att han skämtade ;
men Athos skämtade alls icke, tvärtom.
»Mina herrar», sade Athos, vändande sig på en gång till
sina kamrater och deras motståndare, säro vi färdiga?»
»Ja», svarade med en mun engelsmän och fransmän.
»I gard då !» sade Athos.
Och i detsamma blixtrade åtta värjor i den nedgående
solens strålar, och striden började med en häftighet helt na-
turlig mellan personer, som i dubbelt avseende voro fiender.
Athos fäktade lika lugnt och metodiskt, som om han be-
funnit sig på en fäktsal.
Porthos, av äventyret i Chantilly förmodligen botad för
sitt alltför stora självförtroende, skötte sitt spel med myc-
ken finess och försiktighet.
Aramis, som hade att avsluta tredje sången av sitt poem,
skyndade sig som en person med stor brådska.
Athos var den som först dödade sin motståndare; han
gav honom endast en stöt, men som han förutsagt honom
var stöten dödlig, den träffade hjärtat.
Porthos var den andra i ordningen, som fällde sin mot-
ståndare till marken ; han hade genomborrat hans lår. När
engelsmannen utan något vidare motstånd gav honom sin
värja, tog Porthos honom på sina armar och bar honom
till hans vagn.
Aramis ansatte sin motståndare så häftigt, att sedan
denne ryggat tillbaka femtio steg, slutade han med att taga
till flykten allt vad benen förmådde bära honom och för-
svann under betjänternas hånskratt.
Vad d’Artagnan beträffar, så hade han helt enkelt hållit
sig på defensiven; sedan, då han såg sin motståndare rik-
tigt uttröttad, hade han med en kraftig kvart slagit värjan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
