Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PROKURATORSMIDDAG 123
inte hade hoppet att tillsammans med fru Coquenard få
titta in i hennes mans kassaskåp !»
Mäster Coquenard kände nu efter alla delikatesserna vid
en måltid som denna, som han kallade ett överdåd, behov av
att ta sig en middagslur. Porthos hoppades, att detta skulle
äga rum genast under pågående session och på stället, men
den fördömda prokuratorn ville icke höra på det örat; man
måste rulla in honom i hans rum, och han gav sig icke,
förrän man ställt stolen framför hans skåp, på vars list han
till yttermera visso satte fötterna.
Prokuratorskan förde Porthos med sig in i ett angrän-
sande rum, och man började avhandla grundvillkoren för en
försoning.
»Ni kan mycket väl komma och äta middag tre gånger
i veckan», sade fru Coquenard.
»Tack», svarade Porthos, »men jag vill inte missbruka er
godhet. Dessutom måste jag tänka på min utrustning.»
»Ja, det är sant», sade Prokuratorskan suckande... »den
där olycksaliga utrustningen!»
»Ack ja», sade Porthos, »det är just den!»
»Men vari består då en sådan utrustning hos er muske-
törer, herr Porthos?»
»Å, av en massa saker», sade Porthos; »musketörerna äro,
som ni vet, en elitkår, och de behöva en mängd saker, som
inte fordras för gardena eller schweizarna.»
»Ja, men räkna ändå upp för mig...»
»Jo, det kan gå till...», började Porthos, som hellre ville
tala om det hela än detaljerna.
»Till hur mycket?» frågade hon; »jag hoppas, att det inte
överstiger ...» Hon tystnade, hon kunde icke få fram ordet.
»Ånej», sade Porthos, »det överstiger inte tvåtusen fem-
hundra livres; jag tror till och med, att med mycken spar-
samhet skulle jag kunna reda mig med tvåtusen.»
»Store Gud, tvåtusen livres!» utropade hon; »men det är
ju en hel förmögenhet.»
Porthos gjorde en högst uttrycksfull grimas, och fru Co-
quenard begrep den fullkomligt.
»Jag bad att få veta litet detaljer», sade hon, »därför att
som vi ha mycket släktingar och klienter bland köpmännen,
så är jag nästan säker på att kunna få sakerna dubbelt bil-
ligare än ni kan köpa dem själv.»
»Aha», sade Porthos, »var det detta ni ville säga?»
»Ja, bästa herr Porthos. Så till exempel, behöver ni inte
först och främst en häst?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
