Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 TRETTIOTREDJE KAPITLET
»Kom då!»
Och Ketty, som icke hade släppt d’Artagnans hand, drog
honom med sig uppför en liten mörk och slingrande trappa,
och sedan hon låtit honom stiga uppför en femton trappsteg,
öppnade hon en dörr.
»Stig in, herr chevalier», sade hon; »här äro vi ensamma
och kunna språka i fred.»
»Och vad är då det här för ett rum, mitt vackra barn?
frågade d’Artagnan.
»Det är mitt rum, herr chevalier, och det står i förbin-
delse med min matmors sängkammare genom den här dör-
ren. Men herr chevaliern kan vara fullkomligt lugn, hon
kan inte höra vad vi säga, hon lägger sig aldrig förrän vid
midnatt.»
D’Artagnan kastade en blick omkring sig. Det lilla rum-
met var förtjusande smakfullt och fint; men mot hans vilja
fästes hans blick vid dörren, som Ketty sagt leda till myla-
dys sängkammare.
Ketty gissade, vad som försiggick hos den unga mannen,
och drog en suck.
»Ni håller då mycket av min matmor, herr chevalier?»
frågade hon.
»Åh, mer än jag kan omtala, Ketty, jag är alldeles galen
henne !»
Ketty drog en ny suck.
»Ack, herr chevalier», sade hon, »det är bra ledsamt?»
»Vad tusan ser du för ledsamt i det?»
»Jo, därför», svarade Ketty, »att min matmor inte alls
tycker om er.»
»Vafalls!s utropade d’Artagnan. »Skulle hon ha givit dig
i uppdrag att säga mig det?»
»Ack nej, visst inte, herr chevalier! Det är jag själv, som
av deltagande för er fattat det beslutet att säga er det.»
»Tack, min kära Ketty, men endast för din goda avsikt;
ty själva förtroendet, det måste du medge, är inte särdeles
angenämt.»
»Det vill säga, ni tror inte på mina ord, är det inte så?»
»Man har alltid svårt för att tro på sådant, mitt vackra
barn, om också endast av egenkärlek.»
»Ni tror mig således inte?»
»Jag måste tillstå, att innan du givit mig något bevis på
vad du säger..
»Vad säger ni om det här då?»
Och Ketty tog fram en liten biljett ur barmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
