Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARAMIS’ OCH PORTHOS’ UTRUSTNING 135
för att icke följa dem eller, om man följer dem, endast för
att ha någon att skylla på.»
Porthos infann sig en stund efter ’Artagnan. De fyra
vännerna voro således nu församlade.
De fyra ansiktena uttryckte fyra olika känslostämningar:
Porthos’ uttryckte lugnet, d’Artagnans hoppet, Aramis oron
och Athos’ bekymmerslösheten,
Efter ett ögonblicks samtal, varunder Porthos lät påskina,
att en högt uppsatt person hade åtagit sig att hjälpa honom
ur hans förlägenhet, inträdde Mousqueton.
Han kom för att be Porthos gå hem till sig, där hans när-
varo var ytterst nödvändig, enligt vad Mousqueton förklara-
de med mycket jämmerlig min.
»Är det fråga om min utrustning?» frågade Porthos.
»Därpå kan jag svara både ja och nej», genmälde Mous-
queton.
»Men för tusan, kan du inte säga vad det är frågan om?»
»Kom bara, herre !»
Porthos tog avsked av sina vänner och följde Mousqueton.
Efter några ögonblick blev Bazin synlig i dörren,
»Vad vill du mig, min vän?» frågade Aramis i den sakt-
modiga ton, som man märkte hos honom varje gång hans
tankar åter förde honom i kyrkans sköte.
»En karl väntar på herrn hemma», svarade Bazin.
»En karl! Vad då för karl?»
»En tiggare.»
»Ge honom en allmosa, Bazin, och uppmana honom att
bedja för en stackars syndare.»
»Ja, men den där tiggaren vill ovillkorligen tala med er
och påstår, att ni skall bli mycket glad att få träffa honom.»
»Skickade han ingen särskild hälsning till mig?»
»Jo då. Om herr Aramis tvekar att komma och tala med
mig, sa’ han så säg honom bara, att jag kommer från Tours.»
»Från Tours?» utropade Aramis. »Jag ber tusen gånger
om förlåtelse, mina herrar, men den där karlen kommer
säkert med underrättelser, som jag väntat på.»
Han steg genast upp och avlägsnade sig skyndsamt,
Athos och d’Artagnan voro nu ensamma kvar.
»Jag tänker att de där gossarna nu fått saken klar, eller
vad tror du, d’Artagnan?» frågade Athos.
»Jag vet, att Porthos var på god väg», svarade d’Artar-
nan, »och vad Aramis angår, så har jag uppriktigt sagt
aldrig känt mig särdeles orolig för hans skull. Men du, min
kära Åtbos, som så frikostigt skänkte bort engelsmannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
