Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 TRETTIOFJÄRDE KAPITLET
pengar, din rättmätiga egendom — vad ämnar du
göra ?»
»Jag är mycket belåten över att jag dödade den där nar-
ren, min vän, eftersom det är en god gärning att döda en
engelsman; men hade jag stoppat hans pengar i fickan.
skulle de tyngt mig som ett samvetskval.»
»Seså, min kära Athos, du har då sannerligen rent obe-
gripliga idéer.»
»Låtom oss lämna den saken! Men vad var det jag fick
höra av herr de Tréville, som gjorde mig den äran att be-
söka mig i går? Du umgås med de där misstänkta engels-
männen, som kardinalen beskyddar?»
»Det vill säga: jag umgås med en engelska, henne som jag
talat med dig om.»
»Ja visst, ja! Den där blonda damen, i fråga om vilken
jag givit dig några råd, som du naturligtvis noga aktat dig
att följa.»
»Jag har sagt dig mina skäl»
»Ja, du hoppas där kunna finna din ekipering, tror jag,
efter vad du sade.»
»Nej, visst inte! Jag har fått visshet om, att denna kvin-
na haft sin hand med vid fru Bonacieux’ bortrövande.»
»Ja, jag förstår: för att få rätt på en kvinna gör du en
annan din kur; det är den längsta men trevligaste vägen.»
D’Artagnan var nära att tala om allt för Athos, men en
punkt höll honom tillbaka. Athos var mycket sträng i fråga
om hederssaker, och det fanns i hela denna lilla plan, som
den förälskade unga mannen gjort upp i fråga om mylady,
vissa saker, som, det visste han på förhand, icke skulle er-
hålla den puritanskt stränga ädlingens bifall. Han föredrog
därför att tiga, och som Athos var den minst nyfikna män-
niska i världen, stannade d’Artagnans förtroenden där.
Vi lämna därför de båda vännerna, som icke hade något
viktigt att säga varandra, för att i stället följa Aramis.
Vid underrättelsen om att karlen, som ville tala med ho-
nom, kom från Tours, ha vi sett, med vilken brådska den
unga mannen följde eller snarare skyndade före Bazin; i ett
språng var han från Férou- på Vaugirardgatan.
När han kom hem, fann han verkligen en karl, liten till
växten, med kloka ögon, men höljd i trasor.
»Är det ni. som frågat efter mig?» sade musketören.
»Ja, det vill säga, jag har frågat efter herr Aramis; är
det ni, som heter så?»
»Ja, det är jag. Ni har något att lämna mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
