Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 TRETTIOFEMTE KAPITLET
»Din mylady», sade han, »förefaller mig som en gemen
varelse, men du har i alla fall gjort orätt i att narra henne;
du har nu på ett eller annat sätt en fruktansvärd fiende på
halsen.»
»Och under det han talade, betraktade Athos uppmärksamt
den av briljanter omgivna safiren, som på d’Artagnans finger
intagit samma plats som drottningens ring, som nu omssorgs-
fullt lagts in i ett etui.
»Du ser på den där ringen?» sade gaskognaren helt stolt
över att för sina vänner kunna lysa med en så dyrbar gåva.
»Jar, sade Athos, »den påminner mig om en viss familje-
klenod.»
Den är vacker, inte sant?» sade d’Artagnan.
»Utmärkt», svarade Athos. »Jag trodde inte, att det fanns
två safirer av ett så rent vatten. Har du bytt dig till den
mot din diamant?»
»Nej», svarade d’Artagnan, »det är en present av min
vackra engelska eller, rättare sagt, av min vackra fransyska,
ty fast jag inte frågat henne, är jag säker på att hon är född
i Frankrike.»
Du har fått den här ringen av mylady, säger du?» utbrast
Athos med en röst, vari lätt kunde spåras en djup sinnes-
rörelse.
»Av henne själv; hon gav mig den i natt.»
»Låt mig få se på den», sade Athos.
»Här är den», sade d’Artagnan och drog den av sitt finger.
Athos undersökte den och blev mycket blek; därpå för-
sökte han den på ringfingret på sin vänstra hand; den pas-
sade till detta finger som om den varit gjord för det. En
skugga av vrede och hämndlystnad drog över ädlingens van-
ligen så lugna och klara panna.
»Det är inte möjligt, att det kan vara den», sade han ; hur
skulle den ringen kunnat komma i lady Claricks händer? Och
likväl är det föga sannolikt, att det finns två så lika smyc-
ken.»
»Känner du till den där ringen?» frågade d’Artagnan,
»Jag trodde mig känna igen den», svarade Athos, »men helt
säkert har jag misstagit mig.»
Han lämnade igen den till d’Artagnan, men upphörde icke
att betrakta den.
»Hör på, d’Artagnan», sade han efter ett ögonblicks tyst-
nad, »tag bort den där ringen från ditt finger eller vänd ste-
nen inåt; den framkallar hos mig så grymma minnen, att
jag inte skulle kunna hålla mina tankar rediga för att språka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
