Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLA KATTOR ÄRO GRÅ I MÖRKRET 145
nom, så utgjordes den av en praktfull safir omgiven av bril-
janter.
D’Artagnans första rörelse var att ge henne den tillbaka,
men mylady tillade:
»Nej, nej, behåll denna ring av kärlek till mig. Genom
att ta emot den», tillade hon i upprörd ton, »gör ni mig dess-
utom en tjänst långt större än ni kan föreställa er»
»Denna kvinna är full av hemligheter !» tänkte d’Artagnan
för sig själv.
I detta ögonblick var han färdig att tillstå allt. Han öpp-
nade munnen för att säga mylady, vem han var och i vilken
hämndfull avsikt han kommit, men hon tillade:
»Stackars min greve, som det där odjuret till gaskognare
var nära att döda!»
Odjuret, det var han.
Ack», fortfor mylady, »lider ni ännu av edra blessyrer?»
»Ja, mycket», sade d’Artagnan, som inte rätt visste vad
han skulle svara,
»Var lugn», mumlade mylady, jag skall hämnas er, häm-
nas er grymt.»
»För: tusan», tänkte d’Artagnan, ännu tycks inte ögon-
blicket för några förtroenden vara inne!»
D’Artagnan behövde en stund för att hämta sig efter
denna lilla dialog ; men alla de hämndplaner, med vilka han
infunnit sig, voro nu som bortblåsta. Denna kvinna utövade
ett otroligt välde över honom, han hatade och tillbad henne
på samma gång; han hade aldrig trott, att två så motsatta
känslor kunde rymmas i ett och samma hjärta och förenade
framkalla en kärlek av ett underligt och nästan djävulskt
slag.
Emellertid hade klockan slagit ett, man måste skiljas. I
det ögonblick d’Artagnan skulle lämna mylady, kände han
endast en livlig saknad över att behöva gå ifrån henne, och
under de passionerade avskedsord de utbytte med varandra,
kommo de överens om ett nytt möte under den följande vec-
kan. Den stackars Ketty hoppades få säga d’Artagnan
några ord, då han skulle gå genom hennes rum, men mylady
följde själv med honom genom det mörka rummet och läm-
nade honom icke förrän i trappan.
Morgonen därpå skyndade d’Artagnan till Athos. Han
kände sig invecklad i ett så besynnerligt äventyr, att han
ville begära hans råd. Han beråttade honom alltsammans,
och Athos rynkade flera gånger pannan.
10 V De tre musketörerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
