Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 TRETTIOÅTTONDE KAPITLET
Athos gav honom tecken att gå hem till d’Artagnan och
hämta kläder. Grimaud svarade genom ett annat tecken,
att han förstod mycket väl, och gick.
»Men det här hjälper oss sannerligen inte.att få vår ut-
rustning till stånd, min vän», sade Athos, »ty om jag inte
misstar mig, har du lämnat så gott som alla dina persedlar
hos mylady, som nog inte har den artigheten att skicka dem
tillbaka. Lyckligtvis har du den där safiren.»
»Safiren tillhör dig, min kära Athos. Sade du mig inte,
att det var en familjeklenod?»
»Jo, min far köpte den för tvåtusen écus, enligt vad han
talade om för mig en gång; den hörde till hans bröllopspre-
senter åt min mor, och den är präktig. Min mor gav den åt
mig, och jag, galen som jag var, gav den i min tur åt den
eländiga i stället för att behålla den som en helig relik.»
»Tag då ringen tillbaka, min vän, jag förstår, att du måste
sätta värde på den.»
»Jag skulle återtaga denna ring, sedan den gått genom den
där usla kvinnans händer? Aldrig! Denna ring är fläckad,
d Artagnan.»
»Sälj den då.»
»Sälja en ring, som jag fått av min mor! Jag tillstår, att
jag skulle anse det som ett vanhelgande.»
»Nå, men pantsätt den då, du får nog låna en tusen écus
på den. Med den summan har du vad du behöver och mera
till, och det första du sedan får pengar, löser du ut ringen
och återfår den fri från de gamla fläckarna, ty då har den
gått även genom ockrarnas händer.»
Athos log.
»Du är en präktig kamrat, min kära d’Artagnan», sade
han, »du förstår då med din eviga munterhet riktigt att liva
upp en stackars bedrövad själ. Nåväl, låt oss pantsätta rin-
gen, men på ett villkor.»
»Och det är?»
»Att du tar femhundra écus för din del och jag fem-
hundra för min.»
»Vad tänker du på, Athos? Jag behöver inte mer än fjär-
dedelen av denna summa, jag som är vid gardet, och genom
att sälja min sadel kan jag skaffa mig detta belopp. Vad är
det jag behöver? En häst för Planchet, det är alltsammans.
Dessutom glömmer du, att jag också har en ring.»
»Som du sätter ännu mera värde på än jag på min, vill jag
minnas; åtminstone har det förefallit mig så.»
»Ja, därför att den i något kritiskt ögonblick kan rädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
