Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 TRETTIONIONDE KAPITLET
Ingen underskrift.
»Det är en snara», sade Athos, »gå inte dit, d’Artagnan.»
»Emellertid», svarade fd’Artagnan, »tycker jag mig mycket
väl känna igen stilen.»
»Den är kanske efterapad», genmälde Athos; »klockan sex
eller sju på aftonen den här tiden på året är Chaillotvägen
alldeles öde; du kunde lika gärna ta dig en promenad i
Bondyskogen.»
»Men om vi skulle ge oss av dit alla fyra !» sade d’Artag-
nan. »För fan, man skulle väl inte sluka oss allesammans
heller med fyra betjänter och hästar och vapen.»
»Och så blir det ett tillfälle att visa vår utrustning», sade
Porthos.
»Men om det är ett fruntimmer, som skriver», sade Ara-
mis, »och hon inte vill bli sedd, så betänk, att du kompromet-
terar henne, d’Artagnan, något som illa anstår en adelsman.»
»Vi kunna ju stanna på avstånd», sade Porthos, »och han
ensam rider fram.»
»Ja, men ett pistolskott är snart lossat från en vagn, som
kör i galopp.»
»Bah», sade d’Artagnan, »man träffar mig inte! Och då
hinna vi snart upp vagnen och göra slut på dem, som åka i
den. Det blir alltid så många fiender mindre.»
»Han har rätt», sade Porthos, »batalj! Vi böra ju alltid
pröva våra vapen.»
»Nå ja, låt oss skaffa oss det nöjet», sade Aramis med sin
lugna och sorglösa min.
»Som ni vill, mina vänner», sade Athos.
»Mina herrar», sade d’Artagnan, »klockan är halv fem, vi
hinna nätt och jämnt till klockan sex vara på vägen till
Chaillot.»
»Och dessutom», sade Porthos, »så får ingen se oss, om
vi ge oss av för sent, och det vore skada. ZLåt oss därför
göra oss i ordning, mina herrar.»
»Men det andra brevet», sade Athos, »du glömmer det;
sigillet tycks likväl antyda, att det väl förtjänar att öppnas.
För min del, min kära d’Artagnan, får jag verkligen säga,
att jag fäster bra mycket större vikt vid det brevet än vid
den där lilla lappen, som du nyss så sakta smög till ditt
hjärta.»
D’Artagnan rodnade,
»Nåväl», sade den unga mannen, »låt oss se, mina herrar,
vad hans eminens vill mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
