Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SYN 175
»Rik, bottenrik, min vän!»
Och d’Artagnan lät resten av pistolerna skramla i fickan.
»Skicka din sadel till musketörskasernen, så för man hit
din häst på samma gång som våra.»
»Mycket bra! Men klockan är snart fem, vi måste skyn-
da oss.»
En kvart därefter syntes Porthos vid slutet av Férougatan
på en synnerligen vacker spansk häst, halvblodsarab, och
Mousqueton följde efter honom på en auvergnisk häst, liten
men mycket vacker även den. Porthos sken av belåtenhet
och stolthet.
Samtidigt blev Aramis synlig i andra ändan av gatan på
en präktig engelsk springare, åtföljd av Bazin, som red en
rödgrå skimmel och förde vid tygeln en kraftig mecklen-
burgisk häst; det var den d’Artagnan skulle ha.
De båda musketörerna möttes vid porten; Athos och d’Ar-
tagnan stodo och betraktade dem genom fönstret.
»För tusan», sade Aramis, »vilken präktig häst du har, min
kära Porthos!»
»Ja», svarade Porthos, »det var den man skulle skicka mig
från början, fast ett dåligt skämt av mannen gjorde att en
annan kom i stället; men han har fått sitt straff och jag har
erhållit full upprättelse.»
Planchet och Grimaud kommo nu i sin tur Jedande sina
herrars hästar; d’Artagnan och Athos gingo ned, stego
till häst bredvid sina kamrater och alla fyra satte sig i
marsch ridande på hästar, för vilka de hade ätt tacka: Athos
sin hustru, Aramis sin älskarinna, Porthos sin prokuratorska
och d’Artagnan sin goda lycka, den bästa älskarinnan av alla.
Betjänterna följde dem.
Som Porthos tänkt sig, gjorde kavalkaden mycken effekt,
och hade fru Coquenard befunnit sig i Porthos’ väg och fått
se, vilken ståtlig figur han gjorde på sin vackra spanska
häst, så skulle hon icke ha ångrat den åderlåtning hon gjort
på sin mans kassakista.
Nära Louvren mötte de fyra vännerna herr de Tréville,
som var på återväg från Saint-Germain; han hejdade dem
för att lyckönska dem till deras utrustning, vilket på ett
ögonblick samlade några hundra nyfikna omkring dem.
D’Artagnan begagnade sig av tillfället för att tala med
herr de Tréville om brevet med det stora röda sigillet och
det hertigliga vapnet; naturligtvis nämnde han icke ett ord
om det andra brevet.
Herr de Tréville gillade det beslut d’Artagnan fattat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
