Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 FYRTIOFÖRSTA KAPITLET
hoppning om att den unga mannens död skulle skrivas på
fiendens räkning.
Emellertid, som han kanske endast var sårad och kunde
angiva deras brott, gingo de fram för att göra slut på ho-
nom; lyckligtvis underläto de, lurade av Jd’Artagnans list,
att ladda om gevären,
Då de voro på tio stegs avstånd, reste sig d’Artagnan, som
i fallet noga aktat sig för att släppa värjan, helt plötsligt
och var med ett språng inpå dem.
De båda mördarna insågo, att om de flydde åt lägret till
utan att ha dödat sin man, så skulle de bli anklagade av ho-
nom; också var deras första tanke att gå över till fienden.
Den ene av dem fattade sitt gevär om pipan för att begagna
det som klubba; han måttade ett förfärligt slag mot d’Ar-
tagnan, som undvek det genom att kasta sig åt sidan; men
genom denna rörelse lämnade han fri passage åt banditen,
som genast skyndade mot bastionen. Emedan rochellarna,
som bevakade den, icke visste, i vad avsikt denna man kom
till dem, gåvo de eld på honom, och han föll träffad av en
kula, som krossade axeln på honom.
Under tiden hade Jd’Artagnan rusat på den andra soldaten
och anfallit honom med sin värja; striden blev icke lång,
ty den uslingen hade icke något annat att försvara sig med
än sitt avskjutna muskedunder. D’Artagnans vär ja gled ut-
efter det nu oskadliga gevärets pipa och trängde in i låret
på mördaren, som föll. D’Artagnan satte genast värjspet-
sen på hans strupe.
»Ack, döda mig inte!» skrek banditen. »Nåd, nåd, herr
officer, och jag skall tala om allt!»
»Är då vad du har att tala om värt åtminstone så mycket,
att jag skänker dig livet?» frågade den unga mannen och
höll tillbaka armen med värjan.
»Ja, det är det, såvida ni anser livet betyda något, då man
som ni är ett par och tjugu år, vacker och tapper och har
allt att vinna.»
»Eländige», sade d’Artagnan, »svara genast, vem har givit
dig i uppdrag att mörda mig?»
»En kvinna, som jag inte känner, men som man kallar
mylady.»
»Men om du inte känner denna kvinna, hur kan du då
veta, att hon kallas så?»
»Min kamrat kände henne och titulerade henne så, det är
med honom hon gjort upp saken och inte med mig; han har
till och med i sin ficka ett brev från den där kvinnan, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
