Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 FYRTIOANDRA KAPITLET
d’Artagnan gav honom tillstånd att dricka ur det, ty den
stackars syndaren hade ännu icke återfått mycket krafter.
Då gästerna ätit soppan och just som de skulle föra det
första glaset vin till läpparna, hördes plötsligt kanonskott
från fort Louis och fort Neuf; de båda gardisterna, som
trodde, att det var fråga om något oväntat anfall antingen
av de belägrade eller av engelsmännen, rusade upp och fingo
fatt i sina värjor; d’Artagnan, icke mindre snabb än de,
gjorde likaledes, och alla tre skyndade bort springande för
att bege sig till sina poster.
Men de hade knappast kommit utom värdshuset, förrän
de fingo veta orsaken till allt detta buller; ropen »leve ko-
nungen !» »leve kardinalen !» skallade från alla håll, trum-
virvlar hördes överallt.
Det var verkligen konungen, som i sin otålighet ridit förbi
två rastställen och som nu anlände med hela sin svit och en
förstärkning på tiotusen man trupper; hans musketörer redo
framför och efter honom. D’Artagnan, vars kompani bil-
dade häck, hälsade med en uttrycksfull min sina vänner,
som följde honom med blicken, samt på herr de Tréville,
som genast kände igen honom.
Sedan mottagningsceremonien var slut, voro de fyra vän-
nerna snart i varandras armar.
»För tusan! utropade dd’Artagnan, ni kunde aldrig ha
kommit lägligare, rätterna kunna ännu inte ha hunnit kall
na, inte sant, mina herrar?» tillade han vändande sig till sina
två gardeskamrater, som han presenterade för sina vänner.
»Aha, det ser ut som om här festades’!» sade Porthos.
»Jag hoppas», sade Aramis, »att det inte är några frun-
timmer med vid din middag?»
»Finns det något drickbart vin i det här nästet?» frågade
Athos.
»Men för tusan, jag har ju ert eget vin, min kära vän»,
svarade d’Artagnan.
»Vårt vin?» sade Athos förvånad.
»Ja visst, det som ni skickat mig.»
»Ha vi skickat dig vin?»
»Ja, det vet du väl, av det där lätta vinet från Anjou.»
»Jag förstår mycket väl vad för slags vin du menar.»
»Det, som du tycker mest om...»
»Ja visst, när jag inte har champagne eller chambertin.»
»Nåja, i brist på champagne och chambertin få ni nöja er
med det här.» ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
