Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANJOUVINET 201
»Jaså, man har således skaffat sig vin från Anjou? Gour-
man!» sade Porthos,
»Men nej, det är ju det vinet man skickat mig från er.»
»Från oss?» frågade de tre musketörerna.
»Är det du, Aramis?» frågade Athos, »som skickat det?»
»Nej, och du, Porthos?»
»Nej. Än du då, Athos?»
»Nej.»
»Om det inte är ni», sade d’Artagnan, »så är det i alla fall
er värdshusvärd.»
»Vår värdshusvärd ?»
»Ja, Godeau, musketörernas värdshusvärd.»
»För tusan, må det komma varifrån det vill», sade Por-
thos, »så låt oss smaka på det, och är det gott, så låt oss
dricka det.»
»Nej, tack», sade Athos, »aldrig dricka vin, som kommer
från obekant källa.»
»Du har rätt, Athos», sade d’Artagnan. »Men har då ingen
av er uppdragit åt värdshusvärden Godeau att skicka mig
vin?»
Nej ; och ändå säger du, att han skickat det från oss?»
»Ja, se här hans brev», sade d’Artagnan och visade det för
sina kamrater.
»Det är inte hans stil, sade Athos, »den känner jag, ty
det var jag, som, innan vi marscherade vidare, gjorde upp
vår gemensamma räkning med honom.»
»Brevet är falskt», sade Porthos, »vi ha visst inte varit
arresterade.»
»D’Artagnan», sade Aramis i förebrående ton, »hur har du
kunnat tro, att vi skulle ställt till oväsen?»
D’Artagnan bleknade, och en konvulsivisk darrning ska-
kade alla hans lemmar.
»Du skrämmer mig», sade Athos, »vad har då hänt ?»
»Låt oss skynda, mina vänner, låt oss skynda !» utropade
d’Artagnan. »En förfärlig misstanke har uppstått hos mig!
Skulle det återigen vara ett hämndförsök av den där kvin-
nan?»
Nu var det Athos, som bleknade i sin tur.
D’Artagnan rusade i väg till värdshuset, de tre muske-
törerna och de två gardisterna följde honom.
Det första föremål, som mötte d’Artagnans blick vid in-
trädet i matsalen, var Brisemont, som låg på golvet och vred
sig i de gräsligaste konvulsioner.
Planchet och Fourreau, båda dödsbleka, försökte att hjäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
