Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANJOUVINET 203
ter, och som de kunde förstå, att de fyra vännerna önskade
få vara för sig själva, drogo de sig tillbaka.
Då den unga gardesvolontären och de tre musketörerna
voro utan vittnen, betraktade de varandra med en min, som
sade, att var och en av dem mycket väl insåg ställningens
allvar.
»Låt oss först av allt lämna det här rummet», sade Athos;
»en död är ett obehagligt sällskap, allra helst en som dött
en våldsam död.»
»Planchet», sade d’Artagnan, »jag överlämnar åt dina om.
sorger den stackars syndarens lik. Laga att han kommer i
vigd jord. Det är visserligen sant, att han hade begått ett
brott, men han hade ångrat sig sedan.»
Och de fyra vännerna gingo ut ur rummet, överlämnan-
de åt Planchet och Fourreau att bevisa Brisemont den sista
tjänsten.
Värden gav dem ett annat rum, där han serverade dem
kokta ägg och vatten, som Athos själv gick och hämtade vid
brunnen. Med några ord blevo Porthos och Aramis invigda
1 saken.
»Nåväb, sade d’Artagnan till Athos, »du ser, min kära
vän, att det är ett krig på liv och död.»
Athos skakade på huvudet.
»Ja, jar, sade han, »det ser jag nog; men tror du verk-
ligen, att det är hon?»
»Jag är säker på det.»
»Och ändå tillstår jag, att jag tvivlar ännu»
»Men den där liljan på hennes axel?»
»Det kan ju vara en engelska, som begått något brott här
i Frankrike och som därför blivit brännmärkt.»
»Athos, det är din hustru, säger jag dig», upprepade Ar-
tagnan. »Kommer du då inte ihåg, hur de båda signalemen-
ten överensstämma ?»
»Jag hade likväl trott, att den andra var död; jag hängde
henne så ordentligt.»
Nu var det d’Artagnan, som skakade på huvudet,
»Men vad är då att göra?» sade den unga mannen.
»Säkert är, att man inte kan leva så här med ett svärd
ständigt hängande över huvudet på sig», sade Athos, »och
man måste komma ur den här situationen.»
»Ja, men på vad sätt?»
»Hör på! Försök att få träffa henne och att få en för-
klaring med henne. Säg henne: fred eller krig! Mitt adels-
mannaord på att aldrig säga något om er eller företaga nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
