EN BRODERS SAMTAL MED SIN SYSTER 69 burn tillfredsställa matrosernas nyfikenhet; nu tiger jag, men bär ni å er sida med lugn er fångenskap. Om fjorton dagar eller tre veckor reser jag till La Rochelle med ar- mén, men dagen före min avresa kommer ett fartyg och hämtar er, ett fartyg, som jag skall se avsegla för att föra er till våra kolonier i södern. Och var lugn för att jag skickar med er en följeslagare, som skjuter er för pannan vid första försök ni gör att återvända vare sig till England eller till kontinenten.» Mylady lyssnade med en uppmärksamhet, som vidgade hennes lågande ögon. Men nu», fortfor lord Winter, »stannar ni här i detta slott; murarna äro tjocka, dörrarna starka och gallren säkra, dessutom vetter ert fönster lodrätt åt havet. Mitt folk, som är mig tillgivet i liv och död, håller vakt omkring ert rum och bevakar alla ingångar till gården, och om ni också skulle komma ned på gården, så har ni i alla fall tre gallerportar att passera. F örhållningsorderna äro bestämda, ett steg, en åtbörd, ett ord, som tyder på försök att fly, och man ger eld på er; om man dödar er, så hoppas jag, att den engelska rättvisan blir mig tacksam för att jag besparat den åtskilligt med besvär... Åh, edra drag återtaga sitt lugn, ser jag, ert ansikte får tillbaka sin säkerhet; fjorton dagar, tre veckor, tänker ni, bah! till dess skall nog min uppfinningsrika hjärna kläcka ut någon idé, min djävulska själ finna något offer! Om fjorton dagar, tänker ni, skall jag vara härifrån! Åh, försök bara!» Mylady, som fann sig genomskådad, tryckte in naglarna i köttet för att kuva varje rörelse, som kunnat ge hennes ansikte ett annat uttryck än av ångest. Lord Winter fortfor: »Den officer, som ensam befaller här under min från- varo, har ni sett och känner honom således redan ; han för- står att lyda en order, som ni nog vet, ty ni har inte, om jag känner er rätt, kommit hit från Portsmouth utan att ha för- sökt få honom att tala. Vad tycker ni själv, kunde en mar- morstaty var mera okänslig och stum? Ni har redan prövat makten av edra förförelsekonster på bra många män, och tyvärr har ni alltid lyckats; men försök dem på den här också, och vid Gud, om ni kommer någon vart med honom, så förklarar jag er för satan själv !> Han gick till dörren och öppnade den häftigt. »Låt kalla hit löjtnant Feltons, sade han. »Vänta ett ögonblick, så skall jag rekommendera er hos honom.»