TVÅ SLAGS AVGRUNDSANDAR 165 Mylady stod där ensam och stirrade på dörren; några ögonblick därefter hördes sporrar klinga i trappan, stegen närmade sig, dörren öppnades och en man kom in. Mylady gav till ett rop av glädje: denna man var greve de Rochefort, kardinalens blinda verktyg. 62. TVÅ SLAGS AVGRUNDSANDAR Å h, det är ni!s utropade på en gång Rochefort och my- lady. »Ja, det är jag!» »Och ni kommer ...?» frågade mylady. »Från La Rochelle. Och ni?» »Från England.> »Och Buckingham?» »Död eller farligt sårad. Just som jag reste, utan att ha fått något besked av honom, mördades han av en fanatiker !> »Åh>, sade Rochefort med ett småleende, »vilken lycklig slump, och vad den skall glädja hans eminens! Har ni un- derrättat honom?» »Jag skrev till honom från Boulogne. Men hur kommer det till att ni är här?» >Hans eminens, som var orolig, skickade mig att söka upp er.» >Jag kom till Frankrike först i går.» >Och vad har ni gjort sedan dess?» »Jag har inte förlorat min tid.> >Det tror jag nog.» »Vet ni vem jag träffat på här?» >Nej.> »Gissa !» >Hur skall jag kunna det?» »Jo, den där unga kvinnan, som drottningen befriade ur fängelset.» »Den lilla PArtagnans älskarinna.» »Ja, fru Bonacieux, vars tillflyktsort kardinalen var okun- nig om.» >Når», sade Rochefort, >»ännu en lycklig slump, som väl kan jämföras med den andra. Kardinalen är sannerligen en mar med ovanlig tur !>