Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Professor Georg Andrén, Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ledningen av arbetet måste, som statsutskottet framhållit,
ligga hos en icke alltför stor kommitté.
Redan nu veta vi emellertid tillräckligt mycket om lägets
allvar för att en objektiv upplysningsverksamhet skall kunna
börja på denna punkt. Makarna Myrdals nyutkomna bok har
lyckats aktualisera befolkningsfrågan och väcka intresse för
densamma på ett sätt, som man ännu för några månader sedan
knappast ansåg möjligt. Befolkningsfrågan pockar redan nu
på en av de främsta platserna bland vårt lands politiska och
sociala frågor.
Befolkningsfrågan är icke en isolerad svensk fråga. Hela
nordvästra och stora delar av mellersta Europa stå inför sam-
ma problem. De som icke tro, att folken i dessa delar av
världen ha några nya insatser att göra, några nya uppgifter
att fylla, kunna slå sig till ro med en trött fras om väster-
landets undergång. Men de böra komma ihåg, att undergången
måste bli både långsam och pinsam. De åter, som i svensk na-
tionalitet och i västerländsk kultur se stora värden, kunna icke
med likgiltighet och passivitet se den nuvarande utvecklingen.
Ären 1901—1 905 föddes i nordvästra Europa i ett område,
som motsvarar nuvarande Finland, nuvarande Tyskland, nu-
varande Frankrike samt Schweiz och alla europeiska länder
väster om dessa (sålunda även Island) årligen omkring 4,7 milj.
barn. Är 1932 föddes inom samma område icke fullt 3,2 milj.
barn. Efter 30 år kan man alltså notera en nedgång i den årliga
barnproduktionen med 1,5 milj. barn — i stället för den bety-
dande ökning, som skulle ha inträtt, om födelsetalet per 1.000
invånare hållit sig konstant. Västeuropa förlorar genom födelse-
kontrollen varje år lika mycket folk, som det skulle gjort under
stora och förödande krig. Ostra Europa håller däremot ännu
sina födelsetal uppe. Sovjetryssland fick 1932 ett tillskott av
nära 3,7 milj. barn — o, 5 milj. flera barn än de västeuropeiska
länder, som jag nyss talat om. Rysslands födelsetal per 1.000
invånare är numera ungefär tre gånger så högt som Sverges."
”) Det förtjänar emellertid anmärkas, att även Rysslands mortalitetstal
ligger högt: år 1928 18,9 mot Sverges 12,0 Per 1.000 invånare.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
