väl uppbäddade sängar och lika fyllda af blomster som matsalen, och äfvenså damerna sina. De afklädde sig derpå och lade sig att sofva. Ej långt efter det den nionde timmen slagit, steg drottningen upp och lät äfven väcka alla de öfriga damerna samt de unge männen, emedan, efter hennes försäkran, alltför mycken sömn under dagen vore skadlig. Härefter gingo de ut på en äng, der gräset var grönt och högt, och som från ingen sida var åtkomlig för solen; medan en ljuf fläkt kändes spela, nedsatte de sig alla, enligt drottningens vilja, i en krets, och hon sade så till dem: "Såsom I sen, är solen högt uppe; hettan är stor, och intet annat ljud höres, än gräshoppans uppe i olivträden; derföre vore det utan tvifvel dåraktigt att nu gå till något annat ställe. Här är det skönt och svalt att vara; äfven hafva vi här, som I sen, bräd- och schack-spel, så att hvar och en kan, allt efter som det helst honom behagar, söka sitt nöje. Men, viljen I härutinnan följa min mening, borde vi tillbringa denna varma del af dagen ej med spelande, under hvilket den ena partens sinne måste oroas utan synnerligt nöje för den andra eller för den, som beser det, utan med berättande, hvilket, under det en talar, kan roa hela det lyssnande sällskapet. I hinnen icke sluta med att förtälja hvar sin lilla berättelse, förr än solen har sjunkit, och hettan upphört, och vi kunna då lustvandra, hvart helst det eder behagar. Om således mitt förslag är eder till nöjes (ty häri är jag beredd att rätta mig efter eder önskan), skola vi göra detta; men, i fall det ej skulle behaga er, må enhvar ända till aftonen taga sig före, hvad han har lust med." Fruntimren liksom männen förordade berättandet. "Är det så," sade