Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Berättelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom jag, I hulda damer, förr hört omtalas, lefde
i Paris en stor köpman och god man, som hette Jeannot
från Chevigny, redlig och hederlig, och hade stor handel
med allehanda sidenvaror. Denne plägade synnerlig
vänskap med en ganska rik jude, kallad Abraham, hvilken
likaledes var köpman och en särdeles redbar och ärlig
man. När nu Jeannot betraktade hans redlighet och
trofasthet, började han känna djupt medlidande öfver, att
en så dygdig, förståndig och god mans själ i saknad, af
den sanna tron skulle råka i fördömelse. Derföre begynte
han vänligen bedja honom öfvergifva den judiska trons
villfarelser och omvända sig till den christna sanningen,
hvilken han kunde se alltid gå framåt och tillväxa,
emedan hon vore helig och god, då han kunde märka sin
egen tvärtom förminskas och blifva till intet. Juden
svarade, att han hölle ingen tro utom den judiska för
helig och rätt, att han vore född i den och i den ville
både lefva och dö, och att intet någonsin skulle förmå
vända honom från denna. Jeannot lät häraf ej förhindra
sig att efter några dagars förlopp ånyo bringa sådant tal
å bane och visade honom så bra eller så illa, som väl
de flesta köpmän kunna förstå sig derpå, af hvilka skäl
vår tro vore bättre än den judiska. Och, fastän juden
var en stor mästare i den judiska lagen, började likväl
Jeannots bevisningar behaga honom, vare sig, att den
stora vänskap, han hyste för Jeannot, bevekte honom, eller
att ord, dem den Helige Ande lade på den olärde
mannens tunga, verkade det; men dock framhärdade han
hårdnackadt i sin tro och lät ej omvända sig.
Liksom han förblef envis, så upphörde icke Jeannot
att enträget bedja honom, så att juden ändtligen, besegrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
