tyckes mig lända oss till största både nöje och nytta. Utomdess vill jag äfven göra, hvad Pampinea, emedan hon för sent valdes till sin värdighet, icke kunde, nämnligen inom någon bestämd gräns innesluta ämnet för våra berättelser och förut angifva er detta, på det hvar och en må hafva tid att bereda sig på en skön historia af motsvarande innehåll. Om detta behagar er, må det dermed blifva så, att, i thy från verldens begynnelse menniskorna af lyckan förts genom skiftande händelser och ända till dess slut skola blifva det, hvar och en skall berätta, huru personer efter strid med motgångar mot förhoppning ländt till lyckligt slut" Damer och män lofvade lika denna anordning och förklarade sig villiga att följa den. Dioneo ensam sade, då de andra tystnat: "Liksom alla öfriga redan sagt, så säger äfven jag, min dame, att ert förordnande är behagligt och prisvärdt; dock ber jag, att ett må mig som en särskild nåd beviljas och, så länge vårt sällskap har bestånd, tillförsäkras, att nämnligen jag icke genom denna anordning må nödgas mot min vilja förtälja en berättelse öfver det uppgifna ämnet, utan att valet må stå mig fritt. Men på det ingen må tro, att jag utber mig denna ynnest, för det jag icke har till hands något förråd af berättelser, är jag på förhand beredvillig att alltid vara den siste af de berättande." Då drottningen kände honom som en lustig och underhållande menniska och derföre väl gissade, att han fordrade detta blott för att med en glad berättelse åter muntra sällskapet, när det tröttnat vid det allvarsamma talandet, beviljade hon honom med de öfrigas samtycke