Guillem af Cabestaing. Som bådadera voro mycket färdige i vapen, älskade de hvarandra högt och hade för sed att alltid begifva sig till tornerspel, ringränningar eller andra vapenöfningar tillsammans och i samma slags rustning och färger. Ehuru de bodde i hvar sitt slott, belägna väl tio miglier ifrån hvarandra, hände likväl, att herr Guillem Cabestaing öfver måttan förälskade sig i herr Guillem Roussillons sköna och behagliga husfru, oaktadt den vänskap och förtroliga umgänge, som rådde dem imellan. Också förstod han på mångfaldigt sätt ådagalägga detta för damen; och, då hon kände honom som en den hurtigaste riddersman, fann hon behag i honom och begynte fatta så stor kärlek till honom, att hon icke åstundade eller älskade något annat än honom och blott väntade att blifva bedd om bevis af sin ynnest. Det dröjde icke heller länge, förrän så skedde, och de träffades flera gånger i stor ömsesidig kärlek. Då de likväl mindre försigtigt plägade umgänge med hvarandra, begaf sig, att hennes man blef det varse och erfor deröfver så djup harm, att den stora vänskap, han hyste för Cabestaing, vändes i dödligt hat. Detta förstod han imellertid bättre hålla hemligt, än de båda älskande hade kunnat dölja sin kärlek, men beslöt inom sig fullt och fast att döda älskaren. Medan nu Roussillon framhärdade i denna föresats, inträffade, att ett väldigt torner förkunnades i Frankrike. Derom underrättade Roussillon strax Cabestaing och skickade budskap till honom, att han, om det behagade honom, måtte komma till honom sjelf, så kunde de tillsammans öfverlägga, om de borde fara dit och på hvad sätt. Cabestaing svarade med glädje, att han ofelbart