Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
BEKÄNNELSEN
Livet på Tallholmen berördes föga av Alberts
hemkomst eller Annas slädfärd med galna Brinkman på
Grönö. Alla hade redan sitt omdöme om Sjöbergs klart.
Vad lotsfolket tänkte om andra slog förr eller senare
även rot på Solö. Så stadgat var lotsarnas anseende.
I hela skärgården gällde de som adelsfolk. Kom man
i land vid Sandhamn, Landsort, Husarö eller Dalarö,
alltid nämndes lotsarna med större aktning än andra i
de små samhällena, där avundsjukan och förtalet
annars kunde göra sig breda nog. ’
Det berodde icke endast på att lotsarna tjänade
Kunglig Majestät och kronan och buro uniform. Den
äran delade tullarna med dem, men ingen skulle
någonsin kommit på den befängda idén att anse tullarna som
något slags adelsfolk, något som stod över de andra.
Var gång däremot, då det blev tal om lotsarna, nickade
man alltid menande på huvudena och ansiktena fingo
ett riktigt belåtet uttryck, när det mumlades: ja, se
lotsarna, det är ett folk, det.
Likadant var det vid Tallholmen. Lotsarna sattes
några pinnar högre på samhällsstegen. Tullarna på
Solö mitt emot funno sig med ett jämnmod, som
vidmakthållits under sekler, att betraktas underlägsna
lotsarna i social ställning. Det berodde inte bara på att
lotsarnas stugor sedan gammalt hade rykte om att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
