Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gav ansvar, pliktkänsla, allvar och trygghet åt
individen. Tullarna däremot med sin uppgift att snoka
och lukta och passa på människornas dåliga sidor fingo
vanligen en helt annan prägel på sig. Det gav dem ett
drag av småkitslighet. Lotsarnas karaktärer blevo
stål-satta, enhetliga, tvättäkta, men tullarnas trasades
sönder i den mycket vanliga konflikten ute i havsbanden
mellan den lagliga rättigheten å ena sidan att ta fast
varje smugglare och den medfödda skyldigheten å andra
sidan att låta släktingar och vänner komma undan vid
kritiska tillfällen, när det småsmugglades.
Albert Sjögerg hade genast han inträdde i det
lotsande adelsfolkets led blivit väl mottagen trots han icke
hörde till det rätta fårahuset genom några lotsanor.
Hans far, gubben Anders Sjöberg, var inte allra bästa
rekommendationen för sonens yrke. Man beundrade
gubben för hans duktighet på sjön och för hans
båtbyggnadskonst, men karaktären i övrigt lämnade en del
övrigt att önska. Lotsarna visade sig emellertid kunna
uppskatta en person efter hans eget värde. Albert
gjorde sig snabbt omtyckt på Tallholmen. Hans
andliga vakenhet fanns inget fel på, säker i tjänsten visade
han sig alltid och aldrig skonade han sig, när det
gällde att ta en svårt lotstur i hårt väder för någon bland
kamraterna. På det viset kom Albert att framstå som
en av spetsarna bland lotsfolket på Tallholmen. Man
tog gärna råd av honom. Lotsålderman Eriksson höll
särskilt styvt på honom och hade för länge sedan lovat
Albert, att han skulle komma bort från Högarna så
snart som möjligt.
En svart fläck fanns det dock på den ljusa tavlan.
Det var Anna. En och annan av de gifta lotsarna,
som passat på att krama henne, när mannen var borta,
berömde hennes ögon och hennes skönhet så mycket de
vågade för sina hustrur, men lotsfruarna själva hädade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
