Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, om hon vill låta bli att stoppa så mycket
sötsaker i flickan.»
»Det kan vi säga till henne. Klara älskar barn. Och
Eriks har gott råd, så Elvira behöver inte fara illa på
något vis hos dem.»
»Fasligt vad allt går lätt nu», skämtade Albert.
Han har redan glömt vad jag berättade, tänkte Anna.
Hon vågade sig fram till bordet igen, och satte sig mitt
emot honom.
»Vill du eller vill du inte, att jag följer med dig ut?»
frågade hon.
»Visst vill jag.»
»Gott, då är det avgjort.»
»Men om du ångrar dig? Du vet inte vad man kan
få vara med om därute.»
»Jag är född på Grålöga.»
»Grålöga är ett himmelrike mot Högarna eller
Måsklubb.»
»Det vet jag.»
»Och det är inte sagt, att du kan komma därifrån när
som helst, om anden skulle komma över dig och du
ville hem hit till Tallholmen igen.»
Inför dessa motskäl tappade Anna humöret. I ett
nu glömde hon sin klokhet och försiktighet för kvällen
och bröt ut:
»Vart det tar vägen med mig bryr du dig tydligen
inte om! Jag ber dig rädda mig från mig själv — och
jag är svag, det har jag sagt dig inte en gång utan
tusen — jag kan inte stå emot, när män är vänliga mot
mig, det vet du lika väl som jag. Här har jag blottat
mig för dig hur det hänger ihop med Brinkman, och
du vill ändå inte hjälpa mig. Då får du också ta
ansvaret själv. Jag har bett att få följa dig. Du vill hindra
mig. Du drar fram stormar och sådana där
barnslig-heter. Är det bättre jag förgås här hemma än där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
