- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
64

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som såg ut att någon gång förr i tiden ha tjänstgjort
som sabelkoppel, knep ihop midjan jungfruligt smal. Ett
par grå spetsbyxor voro instoppade i höga snörkängor.

Allt som allt gjorde han icke något särdeles
sjöman-namässigt intryck. Mången log i förstone åt honom,
när han landade med sumpen vid öarna, men sedan de
lärt känna honom så pass bra man kan bli klok på ett
original försvann leendet och han hälsades med en viss
aktning.

»Där kommer majoren», sade man i yttersta skären.
»Då har vi snart hösten här.»

Majoren började sällan sin rundsegling i havsbandet
förrän i medio av augusti. Hela sommaren höll han
till i den inre skärgården, kände alla öarna mellan
landsort och Grisslehamn och gjorde strandhugg på de flesta.
Överallt hade han vänner. Aldrig kom någon brådska
i fråga. Blåste det för nedrigt, låg han över en vecka
eller så, inte för att han var rädd för att seglg, i vad
slags väder som helst, men’ därför att han alltid
predikade om dåraktigheten att ge sig ut i rackarväder, när
man inte behövde det. Vart han kom, hade han alltid
med sig en ren handduk, två fina lakan, nål och tråd,
en butelj konjak, en butelj brännvin, en butelj punsch
och en liten ljusbit förutom tobak och andra nödiga
grejor. Var han furnerade, visste ingen människa.
Alltid hade han samma förning med sig.

Så hade han även nu, när han tog i land vid
Måsklubb. För säkerhets skull granskade han först
innehållet i den gråa ryggsäcken. Det stämde. Allt fanns
där. Till och med ljusbiten. Han slängde ryggsäcken
över axeln och steg upp på bron nedanför Alberts. Han
lade fast förändan med ett ordentligt pålstek och satte
kurs rätt upp till fyrmästarns.

Där var han alltid en välkommen gäst. Fyrmästarn
och han hade varit skolkamrater i gamla gymnasium i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free