Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla tre, än han drunknar och pojken och jag blir
kvar.
Med det beslutet kom det lugn över henne. Tanken
på att få dö tillsammans förekom henne välgörande.
Hela hennes gamla skräck för sjön och för att drunkna
försvann alldeles. Det var endast detta att dö ensam,
som förskräckte henne. Hade man bara sällskap, kom
det genast ett försonande drag över eländet. Vetskapen
om att andra syndare samtidigt skola hängas på samma
gren har alltid förljuvat den livdömdes sista stunder.
Hon började med att hjälpa Albert packa
matsäcksskrinet, men kall och otillgänglig förhöll hon sig. Gjorde
han några frågor, svarade hon nätt och jämnt. Han
skulle straffas för sin trilska att vilja ut, när han inte
behövde. Hon hade inte lust att visa något
tillmötesgående i onödan. Ännu skulle han inte heller ana
vilket hjältemodigt beslut hon fattat. Det skulle komma
som en överraskning. Han kanske åtrade sig i sista
ögonblicket. Mat för tre skulle dock med i skrinet.
»Det var förfärligt mycket mat du lägger ned?»
sade Albert. »Tror du jag tänker bli borta en månad?»
»Nej, men för alltid», fräste hon till. Tårarna ville
fram, när hon tänkte på vad som stundade, men hon
höll dem tillbaka. Han skulle inte få tillfälle att kalla
henne stackare, som han gjort en gång nyligen, när
hon inte tordes ut med näten. Det glömde hon inte.
Framåt tiotiden kom det bud uppifrån fyrtornet, att
Eriksson siktade en ångare nordost med nödflagg.
Troligen var det den, som tjutit så gott som hela natten.
Albert och Georg gåvo sig genast ut ur stugan. Strax
utanför knuten hade de fritt åt nordost. Mycket
riktigt. Båda två urskiljde en svart ångare, som låg och
stampade några distansminuter till havs. Den höll
tydligen sjön i väntan på hjälp att ta sig in i segelleden.
Albert började genast bära ned grejorna till bryggan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
